Allt mellan himmel och jord

Småfåglar

2012-01-28T16:48:00.008+01:00

Domherrehane

En suddig pilfink

Domherrepar,talgoxe och pilfink

Domherre och pilfinkspar

Gulsparv,nötväcka och domherre

Uppväxt med fågelskåderi och ett stort intresse för naturen, så blir jag så glad så fort fågelbordet utanför fönstret fylls med alla småfåglar...Jag skulle kunna sitta och titta i evighet och kolla in deras färger och olika beteenden...tyvärr finns det inte så ofta tid till det, men jag försöker ta mig tid till det lite då och då...i veckan har det varit mycket aktivitet vid fågelbordet och kärven.

Hela den här helgen är det räkning av vinterfåglar och jag kan givetvis inte låta bli att vara med den här gången heller...Satte mig strategiskt vid köksbordet, när det skulle jobbas inför en utställning, så jag samtidigt kunde ha koll på vad som hände där ute...Det blev räkning i 1 timme och så lite stickprover, för även om jag bara tänkt räkna 1 timme, så kunde jag ju inte fortsätta att hålla koll på vad som hände utanför fönstret.

Nu är det inrapporterat, men tittandet på fåglarna kommer jag ju att fortsätta med...nästan lite som terapi vissa skeden i livet...

Vinter

2012-01-25T15:46:00.010+01:00

Jag är väldigt fascinerad av färger och nyanser...har alltid varit det...både precis som det låter just färgmässigt,men även små nyanser i vardagen som påverkar på ett eller annat sätt. Är nog ganska lyhörd när det gäller det lilla i livet, om man nu kan kan kalla nåt i livet litet.
I helgen när jag var ute på en Otto-promenad och vi hade suttit hos min sjuka svärmor under många timmar, så tittade jag ut över viken bort mot Öland. Färgerna gick i blågrått, mörkgrönt och vattnet var mörkt grått. Vattnet fylldes också av en massa svarta och vita fläckar i olika storlekar,vilka utgjordes av svanar och sothöns.

I morse när jag var ute på ännu en Otto-runda, så var himlen blåsvart ut över vattnet. Det kändes ruggigt och gråkallt. En och annan snöflinga dalade sakta. Vattnet såg oerhört kallt ut, så vänder jag mig om och där håller solen på att ta sig igenom molnen...oerhört vackra nyanser. Vilka kontraster...precis som livet...
Mitt i all kyla, gråhet och lite orkeslöshet som infunnit sig den sista tiden, var det bara att vända sig om och se ljuset igen.
Det är ovanligt att jag är orkeslös...brukar ha lite för mycket energi, enligt omgivningen och behöver lära mig att ta det lite lugnt.
Tidsmässigt är det ju ljusare, ljuset börjar komma tillbaka och det blev så symboliskt när jag bara vände mig bort från det mörka och gråa och såg solen bryta igenom. Plötsligt kändes det lite lättare när solens strålar fanns där bakom molnen.

En sorglig vecka och vintern kom...

2012-01-24T18:33:00.014+01:00

Vilken omtumlande tid det har varit...kära svärmor som varit sjuk i lunginflammation under två veckors tid...orkade inte längre och avled förra måndagen...Vi hade sovit med telefonen jämte sängen under dessa veckor och suttit mycket hos henne. Det var så skönt att vi fick möjlighet till det. Denna fantastiska människa, som så vitt jag vet aldrig gjort "en fluga" förnär. Hon var till glädje för många runt om henne. Det är ofattbara 32 år sedan vi träffades första gången...Vi har haft mycket gläjde av varandra genom alla dessa år. En fantastisk farmor till alla våra tre döttrar. En farmor som alltid tog sig tid.

Det var så lugnt att sitta hos henne den här sista tiden, men självklart väldigt sorgligt. Veckan inleddes alltså med detta besked eftersom ingen av oss var hos henne just när hon bestämde sig för att ge upp. Vi hade blivit förvarnade redan två veckor tidigare, men ändå när det händer så blir det så konstigt tomt. Tisdagen följdes sen av en massa beslut som skulle tas och vi blev inbjudna till mellandottern för att gå igenom allt som skulle ordnas, före vi skulle träffa begravningsbyrån under onsdagen. Det var skönt att komma hemifrån en stund och mellandottern hade förberett allt så bra...

Onsdag morgon kom mellandottern till oss och vi begav oss först för att titta på kapellet och sen till begravningsbyrån, för att höra förslag och ta beslut. Det var mycket som skulle bestämmas och det tog många timmar. Efteråt var man fullkomligt tom i huvudet.

Torsdagen var det nya tag, för det var jobbardag och äldsta dottern på väg hem till oss inför helgen och allt vad den skulle komma att innebära. Hon stannade till en stund och hälsade på mig på kontoret, innan hon begav sig de ytterligare fyra milen till vårt hus.

Fredagen skulle yngsta dottern vara i Oskarshamn och jag körde henne dit och dotter äldst och hunden Otto var följeslagare.
Det blev en härlig iskall promenad ute i kustbandet och vi hann med lite fredagshandling också.

Lördagen skulle svärmors rum tömmas och sen var det ett besök vid kapellet där begravningen kommer att bli. Dotter äldst hade inte varit där förut.
Söndag morgon inleddes med en lite tidigare frukost och följdes sen av tacksägelse i församlingens kyrka och vi möttes upp av mellandottern med sambo och mina föräldrar.

Det är mycket tankar och funderingar som rör sig under en så´n här vecka och vi var nog ganska trötta allihop, när vi kom hem från kyrkan. Vi fick i oss lite lunch och årets första semla innan det var dags för äldsta dottern att bege sig hemåt de 20 milen, som hon hade att köra. Inget roligt väder var det...snöblask, moddigt och halt och när man har haft en sån här vecka så blir man ännu oroligare när man har sina nära och kära ute på vägarna. Det tog sin tid innan hon var hemma och det hade varit en avåkning precis framför henne, men till slut så fick vi det lättande beskedet att hon kommit välbehållen hem.

Igår, måndag,så snöade det fortfarande och idag vaknade jag till -7 och ett ymnigt snöande. Jag som trodde att det skulle bli vår, men nu är visst vintern här?! Ja det var väl lite tidigt att tro att våren redan skulle vara här, men snödropparna har blommat i flera veckor nu, så man började hoppas att kanske den där snön skulle utebli...
Trots att jag hade hoppats slippa snön, med hala vägar, skrapande av bilrutor, skottande mm så har det idag varit en underbar vinterdag. Hunden är mer lycklig än vanligt där han far omkring i snön. Själv känner jag mig frusen och mycket äldre än de 51 år jag är. Det är halt att gå och man går som på nålar för att inte dratta omkull...men vackert är det och ljusare blir det och vintern kan ju inte bli så lång nu när den började så sent. Barnen har väldigt roligt. Hörde skratten från dagis lång väg när det åktes i pulkabacken.

Fredagen den 13...

2012-01-13T14:55:00.014+01:00

Sjötomt

Vinterväxter i växthuset

Cupcakes till efterrätt

Rosor från maken och yngsta dottern

Blommor från barnen med sambor

Nej jag tänker inte alls skriva om en massa otur utan ett litet sammandrag av veckan som varit...Sist jag skrev var lördagen den 7 och jag hörde just idag på radion att lördagar den 7:e utsetts till turdagar. Med andra ord föregås alla fredagar den 13:e med en
turdag lördagen den 7: ...

Söndagen den 8 fyllde jag år och även om jag hunnit fylla år många gånger, så tycker jag det är lika roligt varje gång jag fyller år. Den här gången skulle jag ha jobbat natt, men hade semester, så att jag kunde ha gäster, som är så roligt att ha:-)

Det blev än bra dag med frukost på sängen och middag för de av de närmaste som hade möjlighet att komma.
En bra söndag följdes av en bra måndag. Började dagen med massage och sen en promenad i ett fruset och soligt Timmernabben. Så skulle vi ha varit en vända till sjukhuset men det blev inställt, så även eftermiddagen blev en lång, härlig, ledig eftermiddag.

Tisdagen var jobbardag och så skulle jag ha jobbat även en del under onsdagen. Då med stickcafé men tyvärr var det en del återbud...har faktiskt aldrig behövt ställa in någon gång förut under alla år. Eftermiddagen blev istället ledig.
Då började mitt meteorologiska huvud att göra sig påmint. En dov huvudvärk och jag börjar ana att väderleksrapporten kommer att innebära lågtryck eller något liknande...På kvällen kollar jag väderleksrapporten och jo det är en del klass 1 och en klass 2 varningar.

Det är ännu en blåst som är på intågande...mycket stormig vinter det här och lite snö. I det närmaste ingen snö, alls hittills.
Torsdag morgon har jag en lång arbetsdag framför mig och jag vaknar med ett dunkande huvud. Pillar i mig lite tabletter för att orka åka iväg och beger mig...det är isgata, regnigt och det börjar blåsa. Ovädret tilltar under dagen och huvudvärken med det.

När jag kommer hem strax efter 21 på kvällen, så tror jag huvudet ska sprängas i bitar. Det blir dusch och en stund i soffan och sen har jag sovit i natt, så jag inte ens har hört att maken gått upp och tagit på sig och gått ut med en gnällande hund. Jag vaknar kl 2 och ser maken sitta fullt påklädd i hallen. Undrar snurrigt, vad det är som händer och han talar då om att han har varit ute med hunden för andra gången och nu senast i 20 minuter, men han vill inget när han är ute...bara gå omkring och strosa. Det går ju inte när man ska upp jobba tidigt vilket maken skulle även idag. Han har alltid tidiga morgnar. Blir så förvånad att jag inte hört nå´t...jag som sover sååå dåligt och som hör minsta lilla ljud.

Nähä, det här går inte hör jag mig själv säga, långt borta och så somnar jag igen. När jag vaknar så är huvudvärken borta, känns tomt och konstigt och maken har begett sig till jobbet. Det har också bara hänt någon enstaka gång, att jag inte har vaknat då.
När maken kommer hem vid frukost, så äter vi tillsammans och sen blir det,det dagliga samtalet till mina föräldrar, för att höra hur dom har det.

Det blåser fortfarande väldigt men är soligt och lite fruset. Det blir en lång runda med hunden och jag är så tacksam att jag är av med huvudvärken. Vi går längs sjön och den har gjort spår efter sig upp på cykelvägen. Det ligger vass och tång i små drivor så man förstår att Östersjön återigen har varit påträngande.
Det är en oerhört vacker fredagen den 13 och jag träffar några som stannar och pratar...hunden är lika lycklig som alltid och ännu mer av alla som stannar och hälsar på honom. Får höra att vattnet är på gång upp igen och vi tar en sväng längs sjön igen och konstaterar att det verkar som om det är så...
När vi kommer hem så tar vi en runda in i växthuset och märker att här fortgår våren...tazetterna börjar slå ut och man kan föreställa sig hur många härliga stunder det kommer bli där ute under våren...
Så packar hunden och jag in oss i bilen, för att handla till julgransplundringen...det är ju 20:e dag Knut och julen ska raskas ut hos oss. Nu har jag gjort godispåsar, tur de är fredag, och det mesta är nedplockat...bara det svåra jobbet med att lägga ner granens ljusslinga rätt i kartongen. Det är bara maken som är anförtrodd det...mitt tålamod räcker inte till och det blir oerhört krångligt när man dagen före julafton ska klä granen och allt är i en trasslig röra. Det är en till familjen som är betrodd med denna svår uppgift och det är mellandottern, som i alla år lyckats hålla reda på det mesta åt hela vår familj, men efter att hon flyttade för flera år sedan så klarar hon sig oftast undan dessa hålla ordning uppgifter även om hon verkligen skulle behövas här fortfarande...

Årets första semester

2012-01-07T16:48:00.012+01:00

Så är jag snart inne på min andra semesternatt...ja det borde väl heta så eftersom jag skulle jobbat två nätter nu.
Efter den nyliga ommöbleringen så satte vi en härlig gammal fåtölj, som jag fått av en av min morbröder, i hallen. Såg framför mig hur skönt det skulle va för hunden att ligga i den och ha lite utsikt över gatan där vi bor...men han är måttligt intresserad av just den fåtöljen, annars tar han sig ofta en plats i familjens övriga fåtöljer. Speciellt nu när soffan är omklädd och det ständigt är för blött och blaskigt ute för att få bo in sig i den, med smutsiga tassar. Låter kanske som om vi är lite petiga, men han fann sig snabbt i att inte få gå omkring och krafsa och bädda i soffan nu längre.
Ganska skönt att slippa höra klorna krafsa mot tyget på kvällarna när man har gått och lagt sig. Jag vaknar så oerhört lätt och kan inte somna om. Det blev riktigt stillsamt att inte höra honom byta plats i soffan titt som tätt men...
I ommöbleringens spår, så kom också vår gamla härliga skrivbordsstol ner till skrivbordet i sovrummet och den stolen passade tydligen bättre än den härliga gamla sköna fåtöljen...Han har alltid gillat att sitta med vid datorn. Det kanske bor en liten "kontorsnisse" i honom. (Fast det kan man ju inte kalla honom nu för han tillbringar mest tiden sovande i denna kontorstol)

Skrivbordsstolen går inte att låsa, så upp kommer han inte för då förvandlas han till ett u, där underkroppen med baktassar sitter som berg i golvet och överkroppen med framtassarna snurrar med stolen. Det blir ett ynkligt pipande, vilket givetvis resulterar i att jag eller maken tar oss ur sängen och lyfter upp honom.
Igår lärde han sig att i alla fall ta sig ner själv från den stolen, så nu är det bara alla upplyftningar som kräver en människas insats.
I morse vaknade jag av ett ynkligt pipande igen och jag lyfte upp honom i kontorsstolen. Han lade sig tillrätta, vilket kräver sin man, med denna långa kropp och en så öppen stol...det är lätt hänt att det trillar ner kroppsdelar som blir hängande över kanten, men han har blivit riktigt duktig att med precision få in hela den långa kroppen på stolen.
Han somnade om och sov i två timmar innan han dunsade ner. Alltså medvetet...det var ingen olyckshändelse utan han tog ett skutt med precision.

Maken, jag och hunden packade efter frukosten in oss i bilen för att göra en del inköp inför morgondagens kalas.
Efter det tog vi oss ut till en av öarna här, som man kan ta sig med bil till och gick en härlig runda längs kringelkrokiga vägar och med Östersjön i synfältet mest hela tiden. Inte bara synfältet för den delen.Det är så´nt högvatten, så det var rester av gårdagens ännu högre vatten på vägarna och det skvalpade i vägkanten. Vi hann precis att ta en ganska lång runda och packa in oss i bilen...då kom regnet...Ett iskallt regn som gjorde att man frös rakt igenom allt...till och med jag som alltid är så varm...
När vi kom hem så blev det till att äta lite varm mat och dra på sig den gamla tussiga ullkoftan för att hålla värmen och nu nerbäddad även med en filt, så börjar värmen återkomma...

Nyårsafton

2012-01-01T13:40:00.018+01:00

Nyårsmat

Otto avslappnad på nyårafton

Mina älskade rosa kängor på promenad

Kalmarsundsparken

Efter en sen frukost packade vi återigen in oss i bilen...yngsta dottern med packning, hunden, maken och jag.

Dottern skulle lämnas av för nyårsfirande hos mellandottern och hennes sambo, dit även äldsta dottern med sambo anlänt + ett par till. Eftersom äldsta dottern längtade sååå efter oss så kunde vi inte motstå att trava upp i lägenheten till alla ungdomar och hälsa på dom.

Efter ett kort besök hos alla trevlig ungdomar, så tog vi en nyårsaftonspromenad i Kalmarsundsparken, med hunden. En härligt frostig sista december med skinande sol över sundet.

Väl hemma blev det en otroligt lugn nyårsafton.
Ytterligare en hundpromenad tidig kväll...före alla raketer och smällare. Visserligen hördes det lite strösmällar här och var och en och annan raket och Ottohund var väldigt nyfiken, men verkade inte alls orolig. Det är hans tredje nyår och det var bara vid nå´t tillfälle en nyårsafton som han tyckte det kändes bäst att lägga sig under bordet, men det glömde han snabbt.

Så skulle vi då inta nyårsmaten, som vi lovat fota, men det kom vi inte ihåg förrän vi ätit upp den goda räkbakelsen så ingen bild på den blev det.

Försökte att dra ut lite på tiden, så efter en tids väntan tog vi oss an huvudrätten, som även den kom från ortens fiskeri. Den kom med på bild:-)

Vi avslutade kvällen med chokladmousse och när klockan började närma sig 24 så hade Otto som hela kvällen gjort sitt bästa för att sysselsätt oss helt enkelt slocknat i fåtöljen. Fullkomligt avslappnad och inte ett dugg bekymrad över smällare och raketer som tilltagit en del.

När det äntligen blev tolvslaget, så var han väldans intresserad av allt som brakade loss. Det var raketer överallt runt oss. Han gick från det ena fönstret till det andra och tittade nyfiket på skådespelet i skyn.

Jag har alltid älskat raketer, har aldrig förstått mig på det med smällare, men raketer är som att titta in i ett kalejdosko p i förstoring, vilket jag kunde ägna långa stunder till när ja var liten.

Det måste vara fruktansvärt för alla hundar som är rädda och har allt det här runt sig, men vi hade även denna nyårsafton tur med att Otto bara tyckte det var oerhört spännande med alla färgkaskader och mönster som lyste upp den stjärnklara himlen. Helst ville han gå ut, men det ville vi förstås inte utsätta honom för. Han fick nöja sig med att titta ifrån fönstret och se lyckan i mattes ögon över skådespelet på himlen. Fullkomligt oförsvarbart både att bränna såna mängder med pengar och ställa till ett så´nt lidande för andra hundar men väldigt vackert.

I vilket fall så avlöpte vår nyårsafton lika fridfull och härlig som hela julhelgen. Minns inte när vi hann att umgås så mycket senast, utan en massa måsten som alltid brukar tränga sig på.

Idag har jag fått lite gjort i alla fall...när husse var ute med Otto på årets första promenad och regnet fullkomligt öste ner, så plockade jag in alla mina garner som var tvungna att stuvas om efter ommöbleringen.
Förövrigt är det inte många knop vi gör idag, även om Otto gjort sitt bästa att få fart på oss genom att sno både det ena och andra och springa iväg med, men nu har även han gett upp och slocknat i fåtöljen.

Öland

2011-12-30T21:49:00.011+01:00

Igår hade både maken och jag ännu en ledig dag samtidigt, den här veckan. Vi skulle överlämna yngsta dottern i mellandotterns lägenhet och vi skulle också äntligen byta ut våra grejer och lämna nytt till Galleri Crona i Mörbylånga.

Vi packade in dottern, hennes packning, hund och diverse glasalster i bilen och begav oss mot första anhalten som var Kalmar. Det blåste nå´t fruktansvärt, så det kändes som om man for lite hit och dit och vi funderade på om man verkligen kunde ta sig över Ölandsbron i detta väder.

Efter avlämning av dottern och hennes packning, så begav vi oss mot Öland och bron var inte avstängd. Det var inte ens annan hastighet och när vi kommit upp på bron så kändes det tydligt att det blåste mycket mindre där än på E22:an. Konstigt...hade väntat oss nå´t annat.

Väl framme vid det mysiga lilla galleriet, så blev vi lika väl mottagna som alltid, av ägarinnan. Vi lämnade nytt och sen var planen att gå en härlig runda med hunden, på Öland. Då hade emellertid blåsten anlänt till ön, så det blev en promenad i snålblåst men i oerhört vacker natur. Hunden Otto var lycklig som få, att få fara runt bland enbuskar, ängar och stränder. In i bilen igen och så blev det tvunget att handla mat...den började faktiskt att ta slut efter alla gäster så det var dags att fylla på.

När vi tagit oss ut på Ölandsbron gen så var det rejäl blåst!!!Hastigheten sänkt och man fick hålla hårt i ratten för att inte dras med i vinden.

Kändes riktigt skönt när man tagit sig över till fastlandet.
Så blev det middag på Ikea och tittandes lite efter ev inköp som ska göras på det nya året.
När vi kom hem var vi helt slut...en kontrasternas dag med lugnet på den öde Ölandsstranden och ett varuhus välfyllt med folk.
Riktigt skön att efter det slå sig ner med maken framför tv:n.
En härlig dag som avslutades med varma mackor för bara oss två...jo hunden hoppades förstås,att han skulle få sin beskärda del av kvällsmaten, men mackor med mjukost och lök är inget för en hund, även om han inte riktigt ville inse det.

Jul

2011-12-30T19:48:00.016+01:00

Årets julgran

Uthuset i juletid

Växthuset i juletid

Vilken helt fantastisk jul vi har haft...dagen före julafton hämtades mellandottern hem och den äldsta dotter anlände med egen bil. Helt utan dramatik den här julen. Till skillnad från förra julen, när bilen strejkade i snöstormen och maken fick ge sig iväg ett antal mil och undsätta henne huttrande i kylan. En omtänksam svärmor hade skickat med henne mat och varmt att dricka, filt och andra förnödenheter, men en lång väntan på hjälp i en kall bil gör en ändå genomfrusen.

I år gick det alltså bättre och vi styrde med det sista julstöket tillsammans.
Avslutade kvällen med skinkmacka och öl/julmust och döttrarnas stora julstrumpor hängdes upp även i år. Tomten hade lite svårt att lägga nå´t i dom bara...tomtegenerationen blev sömnig före den yngre generationen men paketen hamnade i alla fall i strumporna.

Julaftonsmorgon sov vi lite längre och jag kokte risgrynsgröt och det blev gemensam lugn julfrukost.
Över huvudtaget så avlöpte julafton väldigt fridfullt. Kanske stressade det till sig lite bara, när julmaten inte blev färdigäten före Kalle Anka, utan man fick fortsätta in i tv-rummet med sin tallrik.
Efter Kalle blev det sällskapsspel. Tomten hade lämnat en del paket som öppnats under dagens gång.

Vi tog sen en promenad upp till mina föräldrar, där vi åt kvällens risgrynsgröt och skinkmacka. Hela dagen avlöpte såhär stillsamt och när vi kom hem blev det ytterligare familjespel och öppnande av den jättechokladkartong som vi förärats av min pappas ena kusin.

Vi kom väl ganska sent i säng och tog en härlig sovmorgon på juldagen, som förövrigt gick i samma lugna tecken som julafton.
Så blev det då annandag jul och då var det inplanerat att släkten skulle träffas hos oss på middag och så blev det också.

Vi var till slut 16 pers mellan 2 och 80 år. så kul att kunna samlas så. Det var middag, tomten dök upp och det delades ut lite fler paket. Efterrätt blev det efter tomtens besök och sen verkade åtminstone barnen vara ganska trötta, så det blev hemgång för de flesta och besökande så stannade endast mellandotterns sambo kvar övre natten.

Dagen efter var det jobb för min del och när jag var på jobbet så ringde maken och tyckte det var fruktansvärt vad tyst det var att vara ensam ledig med hunden. Mellandottern och sambo hade begett sig hem efter en gemensam frukost efter att jag åkt till jobbet och äldsta och yngsta dottern begav sig på mellandagsrea.
Framåt kvällen var vi i alla fall 4 personer igen, men i onsdags efter en gemensam frukost begav sig även äldsta dottern iväg. Vi fick emellertid snabbt fylla tomrummet med min bror, hans sambo och deras yngsta son, som kom förbi och åt nybakade scones och vi hann verkligen att sitta och prata...inte ofta det hinns med. När dom gett sig iväg så var vi var tre ända tills igår, när yngsta dottern gav sig iväg för att övernatta tills idag i mellandotterns lägenhet.

Vilka omväxlande dagar, men vilken fantastisk jul vi har haft! Kunde inte ha önskat mig en bättre jul förutom att det hade varit kul om inte vår älskade Ottohund varit så allergiframkallande för min systers man, så han blev tvungen att stanna hemma och äta upp deras julmat. Förutom det så var det en helt underbar jul vi hade med så mycket tid att umgås. Finns inget mer att önska sig!

Idag blev det en tur norrut och besök på en av mina morbröders grav...

2011-12-21T17:59:00.014+01:00

Jultulpaner

Döderhult i motljus

Igår var det ärende söderut och idag bar det av åt andra hållet.
Båda dagarna för att köra yngsta dottern till diverse aktiviteter.
Ingen längre sträcka vare sig igår eller idag...
Härifrån har vi lika långt till närmsta stad söderut, som norrut och idag blev det alltså en tur till Oskarshamn. Hunden med i bilen precis som igår.
Jag handlade det sista i matväg inför julen, i väntan på att dottern skulle bli klar med sitt ärende. Det gick relativt snabbt i mataffären.
Jag hade några ärenden till i tankarna, men först ville jag hinna ut till Döderhults kyrkogård, där en av mina morbröder är begravd. Jag åker dit lite då och då och jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att han inte finns här hos oss längre, även om det nu är flera år sedan han dog.
Jag tänker på honom varje dag. En väldigt kreativ människa med mycket idéer, som han gärna ringde och delade med sig av till mig. Vi hade ofta en plan på vad man skulle kunna göra i livet. Så full av liv, uppmuntran, upptåg, skratt och glädje.
Tankarna på honom får mig också att tänka på en älskad och saknad moster...aktiv som få även hon. Full av liv,styrka och ork som få. Hon är också en person som verkligen fattas mig i livet och som jag tänker på varje dag. Å vad vi har skrattat mycket ihop!!!

Mina mammas syskon är/var väldigt musikaliska och den morbror som jag idag besökte på kyrkogården spelade i alla år diverse blåsinstrument. Jag har fortfarande två morbröder kvar, varav en spelar och är fantastisk på flera olika blåsinstrument. Jag minns med gåshud det fantastiska stycke han spelade på sin brors begravning och även på sin systers. Det var oerhört berörande...
När jag var på kyrkogården idag, så påmindes jag återigen om denna fantastiska musik som sitter så starkt i minnet och som har hållit alla syskon och deras familjer så samman.
Varje gång så gläds jag också åt alla vackra ljus och blommor som pryder graven, vinter, vår, sommar som höst.
Ja minns när en av mina kusiner och jag besökte honom när han var sjuk och han visade ett klot hugget i granit som han hade lagt i sin trädgård. Det finns nu på hans grav och minnena bara ramla över en...

Efter besöket på kyrkogården tog jag en runda med hunden. Det var ett fantastiskt vackert väder med lite fruset på marken, sol och dimma som låg tätt över åkrarna. Man behöver liksom landa efter alla tankar innan man beger sig in till ett julstökigt centrum.

Väl inne i stan igen så...
Fortsatte jakten på ett garn som inte räckte till min dominostickade sjal. Döttrarna började jakten i Kalmar igår och jag fortsatte den i Oskarshamn idag men tyvärr utan resultat.
Tänk att det ska va svårt med garnaffärer!
Det blir nog nödvändigt att ta sig ett antal mil inåt landet istället...till Systrarna
i Nybro. En garnaffär som jag bara älskar att gå in. Tyvärr ser det inte ut som om deras hemsida är så uppdaterad, men butiken är väl värd ett besök.

Jag sprang alltså förgäves. Sedan var det dags för hämtning av dottern och så ett besök i en handelsträdgård för att köpa lite gebortjulblommor. Givetvis kom jag hem med ytterligare en amaryllis och ett stort fång med julröda tulpaner till mig själv. Jag lyckas aldrig motstå detta med blommor.

Julvecka

2011-12-20T19:16:00.009+01:00

Som vanligt så hade vi, i lördags inte kommit igång med nå´t som har med jul att göra, förutom adventsstjärnor och ljusstakar.
Vi är alltid lika sena, men jag har aldrig varit med om att vi inte hunnit med det vi tänkt, å andra sidan är vi inte så noga med det heller...vi är nog ganska flexibla när det gäller större högtider. Över huvudtaget så är det inte så noga, om det blir som det alltid har varit. Vi har aldrig haft en jul lik den andra, så vi har ju inget: "som det brukar vara".
Känns rätt befriande.
Jag har heller aldrig känt nå´n press inför jul, utan ser bara julen framför mig, som en lugn och skön högtid, när man har tid att umgås med nära och kära, även om det inte alltid blir så, när man är många och alla ska kunna träffas å hålla sig friska precis samma dag allihop.
Julen infinner sig i alla fall även om jag inte stressat och styrt till det och blivit alldeles trött när den väl har anlänt.

I söndags bar det i alla fall av, för maken och mig och på 4 timmar hade vi handlat både julklappar och julmat. Känns skönt...
Saffransskorpsbakning har äldsta dottern lovat. Mellandottern har klätt om soffan...inte för att det är jul, utanför att den var i stort behovs av att kläs om. Yngsta dottern har bakat pepparkakor. Vi är verkligen ett väl fungerande team i den här familjen, oavsett om det handlar om diverse kalas och bjudningar eller andra mer allvarliga saker i livet.

Efter söndagens alla inköp, så inleds veckan med tre lediga dagar. Mellandottern färdigställde igår omklädningen av soffan, å jag tänkte bara sätta mig och sticka och umgås med henne, när hon satt vid symaskinen, men rastlös som jag är så blev det tre varv på min stickning, sen gjorde jag plötsligt 4 sorters julgodis på en gång...

När jag var klar gick ögonen nästan i kors och yngsta dottern sa: men mamma du måste ju inte göra allt på en gång?! Något som jag aldrig lär mig...jag är så´n 365 dagar om året, så det har inget med jul att göra.

Mellandottern åtog sig vörtbrödsbakning och vi packade ner bakgrejor till det så hon fick det med sig hem.

Idag skulle jag köra yngsta dottern till mellandottern. Dom skulle köpa de sista julklapparna och då kunde jag samtidigt få chans att leverera ett fat till en kursdeltagare+ julklappen till en av svärsönerna, som jag inte kommer att träffa före jul.

Först lite samtal och bokning av en utställning på det nya året. Sen en runda med hunden. Efter det...
...packades hund, yngsta dottern och det som skulle levereras in i bilen. Hade också fått för mig att ta en sväng till Ikea och köpa ett draperi med lysande snöflingor. Vi har nästan inga gardiner i det här huset, men en hissgardin i ett av kökets fönster. Planen var att plocka ner den och sätta ett ljusslingedraperi där istället, även om maken började prata om att...vi kanske skulle ha en ny gardin där...eller bara en gardinkappa kanske...han som inte vill ha gardiner, för att så mycket ljus som möjligt ska komma in?! Jag påminde honom och jag var övertygad om att lösningen var ljusdraperiet.

Stegade in på Ikea och då säljer dom draperiet för 42:- istället 199:-!!! Vilket fynd. Så bra att vara ute i sista minuten:-)
Det blir förstås två draperier istället...ett till köket och ett till vår bod/ateljé där vi jobbar med våra egna grejer eller har kurser.
Väl hemkommen satte jag upp draperiet i köket, innan det var dag för lunch för maken och mig och efter lunchen blev jag sådär trött som jag brukar bli när jag har gjort hur mycket som helst under en ledig fm.
Jag slocknade helt enkelt, samtidigt som hunden lade sig tillrätta och somnade han med.
Efter tre kvart vaknade jag med ett ryck, av ett samtal från en försäljare som dessutom skulle ha tag på maken.

Insåg sen hur bra det var att telefonen ringt och hur mycket jag skull hinna före middagslagningen, om jag satte igång med en gång.

Ut i boden och upp med draperiet, kopplade slingan till enen i växthuset, men sen tog det stann i väntan på att maken skulle komma hem och man kunde få klarhet i hur det var bäst att koppla och vilka sladdar som fanns att tillgå.
Då kom jag på att jag hade två änglar beställda och dom gjorde jag klara så att dom kunde levereras.
Nu började det bli dags för middag...bara att invänta yngsta dottern som ska hämtas vid bussen innan det är dags att äta middag tillsammans alla tre.
Nu är det en ledig dag kvar och sen en jobbardag, vilket jag också säger till yngsta dottern.

Men mamma säger hon: det är ju bara tisdag än!!!Det är ju inte förrän på torsdag du jobbar!
Tänk vad man har mycket att lära sig av sina barn...önskar att jag var lite mer lättlärd i att leva i nuet och inte göra så mycket saker på en gång, så jag tröttar ut mig själv...men det är inte lätt och det finns ju så mycket man vill göra men nu är det mest att invänta fredagen när även de utflyttade döttrarna dimper ner och julstämningen är fullbordad, fast det verkar rätt otroligt att jag skulle sitta ner och invänta...det går ju att hinna en massa saker under tiden:-)

Rensa huvudet...

2011-12-09T11:14:00.017+01:00

Badplatsen i motljus i december

Utsikt mot Öland

Otto vassen i december

Horisonten blir lätt sned när Otto är med

Badplatsen nedanför oss

Ledig förmiddag idag och jag kände stort behov av att ta en runda med hunden och rensa huvudet. Tänkte att blåsten skulle hjälpa mig att blåsa ur en del och en runda längs vattnet brukar kännas bra. Vi hann bara en bit längs vattnet och jag började känna att tankarna började reda ut sig och klarna.
Då dök mannen med hunden upp. Han som har sin hund lös fast hunden uppenbarligen inte står ut med andra hundars närvaro. Vågade inte chansa på att gå åt samma håll så det blev till att vända och sen samma väg tillbaka längs vattnet.
Har alltid haft ett stort behov att ha vatten omkring mig och har förmånen att se det dagligen, men ofta saknar jag det öppna havet...Där inget mer än himmel och hav syns i horisonten. Jag har tillbringat många av mina och även familjens somrar på västkusten med långa och många promenader längs vattnet med bara himmel och hav se ut över och det hade jag behövt idag. Saknaden är stor att inte längre kunna tillbringa en del av året med detta öppna hav. För rensning av dagens tankar så hade det behövts i min närhet...detta stora öppna hav som jag har tillbringat så mycket tid vid enda sedan jag var liten...

Mer än förvirrat

2011-11-28T21:24:00.005+01:00

En ledig dag från jobbet men en massa annat ligger på programmet. En promenad med hunden i soligt höstväder innan jag ska ta itu med allt annat. Den följs av en inköpsrunda till onsdagens kurs och en del matinköp.
Det blir slipning av några fönstersmycken i glas och så gör jag i ordning påsar med smycken som levereras till kursdeltagare.

Förbereder resan till stan med att bestämma var de olika påsarna sa lämnas över, inköpslista kursmaterial och matinköp, så en del som förhoppningsvis kan överlämnas till mellandottern om hon är hemma.

Meddelar yngsta dottern som är hemma, att kommer jag in igen så är det bara för att vara ordentlig och hänga upp nyckeln till uthuset. Det gör jag men...När jag satt mig i bilen kommer jag på att jag glömt ett kvittoblock som jag ska ha med mig. In igen: Hej det är bara jag jag ska bara hämta...letar och letar men kommer på att det ligger nog i uthuset. Tar nycklarna igen och ut och visst där ligger det. In med nycklarna men då är plötsligt bilnycklarna borta...åh vad jag letar tills jag kommer på att jag letade i ett skrin efter kvittoblocket och jo där ligger dom väl inlåsta. Fattar inte att jag bara kom på att leta där:-)

Så är jag äntligen på väg och första anhalten är en kursdeltagare som jag fått vägbeskrivning till. Jag kör in på rätt väg är riktigt stolt. Jag hittade direkt?! Men jag hittar inte husnr. Då ringer mobilen...jag såg just att du körde förbi...jaha gjorde du. ja jag ska bara vända. Parkerar bakom en liten grå bil som jag fått beskrivning på men var ska jag gå in?! Jag får ringa och fråga om hon som jag ska till ser mig. Ja jag ser dig säger hon!!! Ser du inte en röd adventsstjärna som rör sig i ett fönster. Å jo nu ser jag!!!En röd stjärna som rör sig fram och tillbaka leder mig till rätt adress.
Sen flyter allt på fast jag blir så trött i huvudet av all hög musik i affärerna...Jag hinner till mellandottern och pusta ut lite och också och överlämnar det som jag ska. Hon öppnar glatt och säger vad du går i färg idag mamma!!! Tycker du säger jag som har tagit på mig en lila jacka, rosa ullig stickad sjal och ett par rödrosa känger? Ja du går precis i färg till dina kinder säger hon!!!
Beger mig sen för att träffa nästa kursdeltagare och det lyckas med en gång, sen är det matinköp.
Väl hemma så äter vi före jag lastar ur alla kassar med diverse varor som ska plockas in.

Tänkte att den här förvirrade starten på dagen blev i alla fall inte mer förvirrad tills yngsta dottern säger: finns det ingen mjölk? Joho säger jag jag köpte 4 liter idag...jag hittar bara 4 liter filmjölk säger hon. Kollar in kylskåpet och jo det stämmer. Jag har köpt 4 liter laktosfri filmjölk inklusive 1 liter laktosfri yoghurt!!!

Det gör inget säger hon: jag hade tänkt att dricka varm mjölk(hon är förkyld så jag förstår att hon har en huskur på gång). Nu sitter hon med ett glas kall filmjölk med honung i... man kan ite säga annat än att hon är verkligen flexibel:-)

Ibland är bara allt så väldans bra...

2011-11-21T18:57:00.004+01:00

Som i morse, en helt vanlig dag när jag vaknade lite mer utsövd än vanligt. Åt frukost, tog fram cykeln för att bege mig iväg på massage. Sadeln var full av fågelskit...in igen och göra hunden väldigt glad för att jag redan kom hem. Ut snabbt torka av cykeln och försäkra hunden om att jag snart är hemma igen. Det stämde väldigt bra för in igen, hunden blir överlycklig, tvätta av sig efter att ha rengjort sadeln och sen kan jag äntligen ge mig iväg.

Massagen var välbehövlig. Hem och ut med hunden å han kulle nosa precis ÖVERALLT! När vi kom hem efter skön runda i ett väder där solen nästan tittade fram så bestämde jag mig för att åka och klippa mig. När jag ändå åker så tyckte jag att det var bra att passa på att ta med alla kassar med tomglas från källaren. Sagt och gjort började jag ta mig upp för trappan alldeles överlastad med burkar och flaskor men givetvis tyckte jag att det var onödigt att gå två gånger...allt bara trillar ur kassarna och det hade förstås gått snabbare att gå två vändor än att springa och plocka rullande flaskor/brukar överallt.

Först frisören och det är bara två före mig...sen visar det sig att en av dom som redan sitter i klippstolen ska göra slingor och också en av dom som är före mig ska göra slingor,men när jag upptäcker det så har jag suttit så länge,så då kan jag ju inte bara åka hem igen utan att bli klippt.

Det tog alltså några timmar hos frisören och sen vidare till apoteket för att hämta en medicin som var beställd och som jag alldeles glömt bort.
När jag efter det ramlar in med alla kassar med tomglas/brukar så hinner jag bara stoppa i en flaska sen piper det: UR FUNKTION KONTAKTA PERSONALEN...nu är det långt efter lunchdags och jag börjar bli hungrig också. En man som verkar se som sin uppgift att hjälpa till lite här och där säger till en expedit och jag väntar och väntar och väntar och frågar igen men jo det ska komma nå´n.
Till slut så kommer hjälpen.

När allt äntligen är pantat så har jag bara ett par småsaker jag ska handla och det är inte mycket kö, men givetvis lägger jag upp varorna i den kassan där dom ska byta expedit...

Snabbt hem för nu har det gått alldeles för många timmar av min lediga dag bara till att vänta!
Jag har en massa pappersarbete som ska göras och sen ska det plockas blåbärsris till en kurs,men först lunch.
Har också förberett middagen i tankarna. Ett samtal med min mor gör att dom middagstankarna flyttas till imorgon eftersom jag tycker att det alldeles galet att slänga resterna hon har.

Så satsar jag på att hinna en del av skrivarbetet jag har och ser hur det blir mörkare och mörkare ute och jag som skulle plocka blåbärsris?! Jag skriver färdigt det som är mest bråttom med och sen beger jag mig för att plocka ris i mörkret och på hemvägen hämtar jag resterna och så blir det middag.

Efter middagen ska jag kolla kontot och får då upp att just nu är det bedragare på banken...då håller jag nästan på att ge upp mitt positiva tänkande som jag oftast har.
Bestämmer mig snabbt för att till efterrätt ta en bit brieost. Kom på att vi hade en STOR bit kvar. Öppnar pappret och där har det börjat växa små fina ulliga, bulliga mögeltussar. Jag slänger hela osten i soporna och tänker att jag skippar efterrätten.
Sätter mig för att fylla i en kurslista som ska skickas in...men hittar inte listan. Rör runt i hela vår lilla bod där vi har allt hobbymaterial, fortsätter in till bokhyllan där listan också kan ligga men ingen lista. Till slut hittar jag den i en kasse i källaren.
Gör klart den skriver två reseräkningar och sen ner med allt i ett kuvert för att det ska postas. Nej då finns inga frimärken. Var har dom tagit vägen. Letar men icke...blir till att köpa ett nytt häfte om inte det andra bara behagar att dyka upp nå´nstans. Fortfarande har jag inte riktigt gett upp utan fortsätter över till ett par försäkringspapper som ska fyllas i. Fick ju en glasbit i ögat för ett tag sen...det första jag ser är att arbetsgivaren ska fylla en del av rutorna och underteckna så här ger ja faktiskt upp...åtminstone för en stund för sen sätter jag mig här och börjar blogga om denna underbara lediga dag.

Fredag...

2011-11-04T17:14:00.003+01:00

Så var det fredag igen och jag gav mig iväg på mitt vanliga fredagsjobb. En trevlig grupp estetintresserade vuxna. Vi hann under förmiddagen tillverka lite nya fusingsmycken och lite decoupage på textil och också planera vad som önskas att göra nästa fredag, när vi träffas igen. Fika hann vi givetvis också med och att avhandla ett och annat under tiden...

När jag slutade vid lunchtid så bestämde jag mig för att lite snabbt handla det som fattades i kylskåpet, till makens födelsedag på söndag. Hade lite ont om tid...Jag hade lovat att vara hemma när några smyckesspekulanter skulle komma...men det var ju den där önskningen maken hade om att få tårta på födelsedagen. Han gillar tårta och vi är nog lite dåliga på att ha tårta i den här familjen...
Misstänkte dessutom att eftersom det är helgdag redan imorgon lördag, så skulle det bli svårt att få tag i tårta på hemmaplan.

Hade blivit tipsad om att den större matbutik jag skulle handla på, som även har ett eget bageri, hade väldigt goda tårtor.
Sagt och gjort så styrde jag dit och när jag klev in så såg det dessutom inte ut som om det var så väldigt mycket folk i kassorna. Tänkte att det här går nog snabbt...för allt ska ju givetvis gå snabbt för mig. Jag är säkert inte ensam om det, men den här gången hade jag ju faktiskt en tid som jag hade lovat att vara hemma...
Snabbt plockade jag i det jag behövde...Gick till bageriavdelningen och där hade dom massor av tårtor, men sista datum var imorgon...Det gick ju inte! Vi skulle ju ha den i övermorgon!!! Frågade efter nybakade tårtor och jo dom höll på att göra dom nu och det gick bra att jag väntade, tyckte dom, men det kunde ju inte jag. Styrde vidare mot kassorna där det inte alls var långa köer men oj vad mycket mat i varje kundvagn!!!

Jag blev stående där som på nålar och undrar om jag skulle hinna hem till dom som skulle komma. Fick ringa dottern när jag stod i kön och meddela att jag snart var på väg hem, men är en aning försenad.
Hon är lika lugn som vanligt och konstaterar bara: jaha:-)Det är ju inte heller första gången som jag har trott att allt ska gå så mycket snabbare än det gör, så hon är van kan man säga.

Jag står där i kön och känner att nu är nog tårtorna klara, men jag kan ju för allt i världen inte lämna denna kö. Jag får helt enkelt stå där och vänta och veta att jag får göra andra försök att hitta tårta. Hur nu det ska gå till...Har lite att fundera på i alla fall under tiden som kön sniglar sig fram.

Väl ute så kommer en man och möter mig och vill ha min kundvagn...inte för att det inte finns några andra utan för att två väninnor ställt sig och precis ska ta en vagn, men börjar avhandla både det ena och andra och hindrar alla andra att hämta en vagn, så han vänder snabbt och går med bestämda steg mot mig. Han säger: Har du lagt pengar i din vagn???Ja jag har lagt i en femma säger jag och då visar han upp en så´ndär liten plastbricka som man kan ha istället. Ja, jag har bara den här säger han. Jag bestämmer mig genast för att jag inte vill byta bort min kundvagn med en femma i, till en liten plastbit.
Fast jag hinner inte säga nå´t förrän det dyker upp en kvinna med en femma i handen. Jag har en femma säger hon! Först tror jag att mannen och kvinnan hör ihop på nå´t sätt, men förstår ganska snart att det gör dom inte. Jaha säger jag va bra!!! Väninnorna vid kundvagnarna står fortfarande kvar och diskuterar och hindrar andra från att komma åt vagnarna.
Då höjer mannen med plastbiten rösten: NÄHÄ DEN HÄR VAGNEN SKA JAG HA OCH TITTAR ILSKET KVINNAN MED FEMMAN, I ÖGONEN!!! Vi tittar förvånat på varandra och ursinnigt går han därifrån och sliter till sig en vagn där de glatt pratande vännerna nu håller på att avsluta sitt samtal.
Kvinnan med femman tittar förvånat på mig! Jo, säger jag, du får ta vagnen.Visst jag kunde ju ha gått tillbaka med den och fått ut min femma och sen kunde mannen fått ta just den vagn jag hade men det kändes liksom lite onödigt krångligt och att jag skulle ha bytt den mot en plastbit det hade jag ju inga planer på. Undrar om han själv kom på sen hur tokigt det var...
Jag försäkrade i alla fall kvinnan med femman att det var helt ok att hon använde den kundvagn jag hade haft och det gick hur bra som helst att hon gick in och handlade med denna, till min förvåning, så eftertraktade vagn:-)Det kunde jag inte anat, när jag valde just den vagnen när jag gick in...

När jag har släpat in kassarna i bilen och tänker jag att det är ju fredag och jag börjar nog nalla lite på chokladen som jag köpt. Kände att jag behövde den men ingen choklad är där...Tydligen ligger den kvar i affären och jag... nej just det jag orkade inte gå in igen!!!Därinne ligger min betalda choklad kvar helt enkelt och får ligga där!
Hur det gick med tårtan???Jo efter att fått bekräftat att det i hemkommunen inte fanns något bageri, som var öppet under hela helgen trots att maken, när han ringde runt försökte med: men jag fyller ju år, så löste det sig med ett konditori där mellandottern bor så hon får äran att frakta denna tårta till sin far på hans högtidsdag.

Vår trappa

2011-09-25T19:40:00.009+02:00

är omtyckt av många. Lätt att gå i och det är min kära far som kan ta äran åt sig över denna väl genomtänkta trappa...Vad vi är glada för den!

På senaste tiden har även Otto blivit väldans förtjust i trappan. Han travar lätt som en plätt med sin långdragna kropp...upp och ner, upp och ner. Tar sig en tur ut på balkongen och lägger sig i en saccosäck. Travar runt en stund i den och sen ställer han sig vid översta trappsteget och funderar på om han ska ta sig ner eller...
Det händer att han har så bråttom så han kanar en bit på magen när han har fått upp alldeles för hög fart. Bakändan sladdar liksom ner och han tappar fotfästet. Det verkar inte bekomma honom något alls. Han är en tålig hund!
Trappan tar vägen precis förbi ett fönster och där kan han koll på vad som händer utanför. Han ställer sig titt som tätt och kollar åt vänster och höger och när han är nöjd lägger han sig på ett trappsteg med nosen genom spaljén och fortsätter att ha koll på dom som befinner sig i köket nedanför.

Ibland ställer han sig och tittar på mig och sen tittar han på sin matskål och gör mig snabbt påmind om att han inte har fått sin mat än...Lägger jag bara torrfoder,vilket han nästan alltid bara får, så lägger han sig ner igen och nonchalerar både mig och maten.

Är det så att vi har ris kvar i kylskåpet att fylla ut hans mat med och jag öppnar kylskåpsdörren, då flyger han upp och följer mig med blicken ända tills riset har placerats i hans skål. Då behagar han ta sig ner för trappan, annars kan det dröja flera timmar, innan han bryr sig om matskålen.

Idag har han tillbringat mycket tid i trappan. Han har helt enkelt haft koll på oss människor som har befunnits oss på nedre plan och även dom utanför.
Han har bara ändrat läget ett antal gånger...nosen genom spaljén, nosen mellan trappstegen, tassarna hängandes ner på trappsteget under...Ibland har han tryckt sin långa kropp tätt, tätt intill trappstegets stopp och det har bara putat ut päls mellan trappstegen.

Plötsligt idag så dånade det till..automatiskt vände jag mig om och kollade in hunden...då har han somnat med ben och svans avslappnat hängande ner på trappsteget under och är på väg att rulla ner trappsteg för trappsteg men han fick snabbt kontroll på sin kropp och satte sig käpprakt upp och tittade på mig och låtsades som om inget hade hänt:-)))Han sände klart och tydligt ut ett:DETVARINTEJAG!

Poserande hund

2011-09-03T19:27:00.004+02:00

Vi brukar alltid jämföra Otto med en eller ev två andra i den här familjen...det finns så många liknande drag:-)

Jag berättar inte vem/vilka, men idag var det ett till som stämde...Han trivdes verkligen med att bli fotograferad och poserade villigt tittandes rakt in i kameran:-)

Semester

2011-09-02T12:49:00.009+02:00

Idag har jag semester! Andra semesterdagen den här sommaren...förra semesterdagen ägnades åt att fira pappas 80-årsdag och i team med lillasyster försöka få dagen att rulla på, så han blev så firad som möjligt. Han älskar att fira precis som jag.

Dagens semesterdag börjades med att jag tog mig igenom ett tvättberg av ren tvätt för att sedan övergå till tvätten i tvättunnorna, vidare till disken på diskbänken och urplockning och iplockning av diskmaskinen. När det började bli framåt förmiddagen var jag klar och redo för att ta en runda med hunden...denna morgontrötta hund...klockan började dra sig mot 11 och jag ville gå ut i det härliga sommarvädret såhär ett par dagar in i september.
Under tiden jag har jobbat mig svettig med alla vardagsbestyr så har han behagligt lagt sig till rätta på balkongen...han orkar bara snegla lite mot mig när jag kommer hurtigt och talar om att NU ska vi gå ut!!!

När han hör att jag börjar ta på mig skorna så masar han sig fram till första trappsteget och ligger och tittar trött på ner på mig...Jag får helt enkelt ta mig upp för trappan och trä på sele och sätta på koppel och försöka få upp honom från hans raklånga position på golvet... baktassarna rakt ut bakåt...framtassarna avslappnat liggande på väg nerför första trappsteget och huvudet hängande ner mot anda trappsteget...Till slut masar han sig upp på benen och börjar sträcka på sig som en katt...långsamt och behagligt ser det ut som och rätt vad det är så bestämmer han sig för att gå med mig nerför trappan...

Vi kliver ut i ett helt fantastiskt sommarväder. Man kan inte tro att det är september! Vi tar rundan ner mot badplatsen precis nedanför vårt och jag kan inte låta bli att ta några kort för det är otroligt vacker längs vattnet...Precis när jag ska knäppa av första bilden far hunden iväg och glupskt snappar åt sig nå´t på stigen...Jag öppnar upp gapet och när jag känner lukten så försvinner lite av min härliga lediga sommarsemesterdags känsla...

Tjoff så är det borta som han stoppat in och det är inte jag som lyckats få ut det utan han har svalt?! Av lukten att döma så är det en katt som har lämnat nå´t efter sig och jag känner mig en aning irriterad...och säger till Ottohund...han ser lite skamsen ut och efter ett tag möter vi en annan hundägare...Jag tänker att hon har säkert hört mig säga till hunden på skarpen och känner genast att jag måste förklara mig...typiskt...får samma känsla som när man sa till barnen när dom var små:-)
Hon säger bara att så gör hennes hund också och sen gullar hon med vår odåga till hund och tycker att han är sååå söt!!!

Hennes hund brukar alltid vilja hälsa på vår hund men när dom närmar sig varandra så drar sig hennes hund alltid undan och jag blir stående med en hund som gnyr och ylar för att han inte får hälsa....Hon brukar förklara att hennes tjejhund blir lite försiktig när pojkar är lite våldsamma!

Vi fortsätter vår runda längs sjön och lukten från det vår kära lilla hund har stoppat i sig försvinner undan från undan från min näsa men den är svår att helt få bort...
Nu ligger han nöjd och vilar på balkongen och jag fick i alla fall några högsommarbilder tagna. Det är trots allt en oerhört vacker semesterdag!

Utsikt över taken...

2011-08-24T09:52:00.011+02:00

Utsikt in mot Kvarnholmen
genom solrosorna på balkongen.

Kalmar slott långt bort över taken.

Utsikt mot Öland långt där borta...

Från fredag eftermiddag till söndag kväll hann jag med att jobba drygt 34 timmar...Måndag var lite återhämtande och diverse ärende...Igår var det en del inbokade besök så jag hade kompledigt och i samband med det hämtades också yngsta dottern hem ifrån att ha bott i mellandotterns och hennes sambos lägenhet när dom var på Sicilien, där dom överraskade oss alla med att förlova sig...Grattis till dom igen!
Kunde inte låta bli att ta en del bilder ifrån deras lägenhet...Dom har en helt fantastisk utsikt över alla hustak i Kvarnholmen. Jag har alltid fascinerats av titta ut över alla olika taks utseende....färger och former och så horisonten långt där borta och här man kan bara sitta och drömma sig bort...Precis som när jag var liten...och som jag upplevde det ganska ofta var med min pappa på hans jobb. Han arbetade högst upp i en takvåning bara en gata intill, där nu mellandottern har lägenhet. Jag satt ofta och tittade ut från pappas jobbarfönster...ut mot alla olika takbeläggningar, färger, skorstenar, former och alla de där svängande plåt"figurerna" längst upp på skorstenarna...skorstensapa kallades dom för...

Glad hund

2011-08-17T14:21:00.005+02:00

Idag är jag ledig och jag hann att gå en lång promenad med vår glada hund. Jag ser alltid fram emot att kunna gå lite längre så´na här hellediga dagar.

Det finns mycket positiv energi i Ottohund och den smittar av sig på dom flesta.
Det som är jobbigt att promenera med denna glada hund är att han vill hälsa på allt och alla och det går ju inte rent tidsmässigt men som jag skrivit förut så är det många hundar som inte får hälsa på andra hundar och det som är Ottos lyckligaste stund på hela dagen:-)

Dagen började bra idag i alla fall när vi möte en stilig stor Ridge Back som var lite försiktig för han hade blivit attackerad av en annan hund en gång. (Å vad jag blir trött på folk som har hundar som ger sig på andra hundar...har råkat ut för det ett antal gånger och ägarna verkar inte bry sig...)
Hälsningen gick bra och den stilige Ridge Backen sträckte sig också mot mig och ville bli hälsad på. Efteråt tackade hussen för att dom fått träffa en så glad och rolig hund...inte utan att man blir lite stolt över denna överlyckliga hundrackare som trots att han själv blev attackerad tidigare i somras och precis undkom att bli biten fortfarande viftar på svansen så fort han ser en annan hund:-)

Vi får ofta höra att det är en så glad och trevlig hund och han får tom beröm hos veterinären för att han är som han är:-) Inget vi kan ta äran åt oss för han är helt enkelt född till att vara lycklig! Men envis är han och efter att fått ha börjat morgonen så lyckligt att faktiskt få hälsa på en annan hund så träffar vi på en som inte får hälsa...Otto vägrar gå och den andra hundägaren stannar med sin hund. När vi kommit en bit så bestämmer sig dom för att börja gå efter oss och det var nästan omöjligt att få med sig Otto. Han satte sig och han lade sig och gick bakåt istället för framåt och det blev en mindre angenäm promenad...då tutar en bil på oss och där sitter hussen med Ridge Backen. Han som tackade för att dom fått hälsa och att dom fått träffa en så rolig hund på morgonen!!!Han vinkar, skrattar hjärtligt och jag inser att vi på morgonen verkligen gjort nå´n annan glad bara genom att Otto bara är som han är!!! Han kör förbi vår bakåtsträvande hund som ju bara vill få hälsa men det blir inget med det den här gången.

Får väl nämna att det inte är enbart andra hundar han är tokigt glad i...när man ibland varit borta ett tag och man kommer hem igen så viftar han på hela bakdelen så han trillar omkull och lägger sig på sidan och fortsätter att kråma sig...

Denna kloka glada hund...

2011-08-17T14:00:00.005+02:00

I helgen åt vi som jag tidigare skrev kräftor i växthuset. Eftersom det blev väldigt trångt där inne med bord och extra stolar så fick inte Ottohund vara med. Han bestämde sig då för att gå upp och lägga sig på balkongen med god utsikt över oss kräftätandes människor.

Det tog inte lång stund förrän han lade sina stora lurviga tassar uppe på balkongräcket och ylandes talade om hur ledsen han var för att inte få vara med. Jag som kan vara lite sträng och bestämd tyckte att det kan vi inte falla för utan först får han bli tyst och vi måste få hinna äta...han måste lära sig...

Efter ett tag fick han emellertid komma ner och ut till oss och han blev helt galet glad...undersökte allt och alla och åt jord och försökte förtära en av mina konstgjorda skalbaggar som huserar därute...undrar vad veterinären sagt om han hade hamnat där med en stor skalbagge i magen.

Till slut upptäckte han till sin glädje att det stod en vattenkanna bakom en stol. Han började undersöka tratten(strilen har för länge sen försvunnit). Sträckte tungan ner i tratten så lång det gick och fick upp några kvarstannade vattendroppar...när det inte längre fanns nå´t vatten att slicka i sig där så förvånar han oss med att:

bita i handtaget och flytta kannan närmare sig. Sen tar han tassen lägger den bestämt på pipen så att han lutar den lite lagom så det rinner ut vatten som lägger sig i en liten pöl mitt framför honom. Han slickar i sig vattnet och vi som är riktigt förvånad över hur klok hund vi har tänker ändå att vi kan inte ha vattenpölar där vi sitter men Otto ger sig inte. Vi flyttar undan kannan och han tar ett bestämt tag med tänderna runt handtaget, lyfter kannan intill sig och gör om proceduren med tassen på pipen lagom mycket för att hälla ut vatten i en pöl och sen dricka...
Han gör det här några gånger i rad och vi blir lika imponerade gång på gång:-)

Själv ser han ut som om det vore det självklaraste i världen:-)

Kräftätning och grekiskt

2011-08-17T13:28:00.013+02:00

När man har ledigt några enstaka dagar då och då så hinner man otroligt mycket...i helgen till exempel...Fredagskvällen dukade vi upp för kräftätning i växthuset...detta växthuset som gör mig så oerhört glad varje dag...Det är lite som att komma till en annan värld att kliva in i det medelhavsklimat som slår emot när man öppnar dörren.
Vid kräftätningen under fredagskväll hade det hunnit bli ett riktigt behagligt klimat att kunna sitta och äta i.

Lördagen åkte vi först ut i skogen och hittade en och annan kantarell, nå´n Karl-Johan, blodriska och smörsopp. Jag har köpt en mindre svampkorg för att kunna få uppleva känslan av att ha plockat en hel korg full med svamp men det lyckades inte i alla fall...Så många människor hittar litervis men det gör aldrig vi,fast man blir oerhört glad för det lilla man hittar...Kvällen hade maken bestämt att det skulle ätas grekiskt i växthuset, så kvällens måltid bestod av en grekisk bondsallad, lantbröd doppat i flingsalt och en riktigt god olivolja och egenhändigt plockad svamp från småländska skogar.

Söndagen hade vi tänk bege oss ut på sjön och ta oss i land på en ö och bada årets första dopp i Östersjön men morgonen bjöd på mulet väder så vi bestämde oss för att vänta med båtturen och satsa på söndagsfika på caféet i Berga. Så det blev ett trevligt besök där och gott fika! Vilket härligt ställe!!!
När vi kom hem packade vi matsäck med mackor och dricka och begav oss ut i båten och landade på en ö inte så långt från land. Det småduggade men det blev ett dopp och så uppätning av matsäcken efter ett par timmar bar det av hem. Helt fantastiskt skönt var det, att äntligen ta sig ut med båten. Tänk vad man plötsligt kan få gjort en del...saker som man länge tänkt att man skulle göra...

En vardagskväll...

2011-08-04T15:00:00.006+02:00

Den här veckan har maken börjat arbeta efter 4 veckors semester. Själv har jag arbetat hela sommaren...blev inge semester i år och de lediga dagar jag har haft har jag sett till att få in kurser här hemma hos oss...

Efter att igår ha arbetat två nätter och sovit till framåt lunch igår så var de som vanligt lite vardagsbestyr här hemma...Jag är väldigt hemmakär och kan njuta av att få laga middag till familjen i lugn och ro och kolla lite hur det har växt i växthuset och inspektera andra små saker som hänt, sen jag senast var i vaket tillstånd dagtid:-)Igår hade tex min frösådda svart pensé börjat blomma:-)Vilken lycka!

Igår efter middagen förslog jag att vi skulle ut i skogen och leta svamp...eftersom jag har en man som oftast är med på det jag föreslår så kom vi ganska omgående iväg.

Vi hittar aldrig en massa kantareller men vi hittade lite i alla fall. Vi kom också hem med en stor bukett med nysört och rölleka och en alldeles slutkörd hund som hade hoppat över stubbar och ris och fått upp spår på diverse varelser.
Kvällen avslutades med kantarellmackor...det räckte till två var! Sedan blev det ett bad för mig i poolen innan det var läggdags.

Det händer att....

2011-08-04T13:44:00.010+02:00

jag känner mig lite udda...
I min uppväxt förstod jag aldrig det med att man ville vara likadant klädd som nå´n annan...klädsel var för mig nå´t personligt.
Jag hade alltid mycket kompisar men trivdes också bra med att vara ensam...kunde längta efter det ibland när det var mycket folk omkring...
Jag visste vad jag ville och jag gjorde inte det jag själv inte kunde stå för eller ville göra...Ibland undrar jag hur jag blev så´n?! Mycket grupptryck var det då också, även om det var länge sen jag var i tonåren, men jag kände mig alltid accepterad av alla runt omkring.

Mina föräldrar måste ha gett mig en tro på mig själv och fått mig att förstå att jag har ett egenvärde för den jag är, inte genom att dras med och göra saker för att andra gör det...inte att bli bekräftad genom andra...Kan det ligga nå´t i det?
Jag funderar ofta över hur det kommer sig att jag blev som jag blev...har aldrig tyckt att det varit jobbigt att säga nej till saker som jag inte vill dras med i...tyckte att det var ganska enkelt att vara i tonåren. Jag visste var jag stod och visste att det handlade om att visa varandra respekt och att ge och ta...jag fick också lära mig att ta konsekvenserna av mitt handlande...

Så enkelt det låter och jag minns det precis så...fast jag vet att för många är det långt ifrån så enkelt. Känner mig oerhört tacksam för att jag har fått en så´n grund att stå på som livet igenom gett mig trygghet.
Nå´t mer jag fick lära mig är att inte ta saker för givet och att glädjas åt vardagliga saker i tillvaron...förmågan att se det lilla...Vad det har hjälpt mig genom mycket!

Som jag skrev förut så har jag alltid vetat vad jag vill...Jag säger inte att det alltid är lätt eftersom tex det jag egentligen vill arbeta med är mitt konsthantverkande och det är knappast en möjlig tanke...Den finns med mig hela tiden och jag slits mellan att inte kunna göra det jag verkligen vill och ändå aldrig kunna släppa önskan samtidigt som jag vet att man måste försörja sig...
Nej det här är verkligen en ständig kamp med mig själv, samtidigt som detta drömmande håller mig igång och jag ständigt hittar möjligheter till att plocka in så mycket det bara går i mitt liv vad det gäller konst och hantverk.

Det är inte alltid heller lätt att stå på sig i sina beslut men jag hade aldrig klarat att leva på ett annat sätt...så där är det inte mycket till val men jag har alltid känt mig uppbackad från folk runt om mig.

När jag slutade grundskolan och inte kom in på den linjen jag ville men blev erbjuden andra linjer så tackade jag nej till gymnasiet. Knasigt beslut tyckte säkert många, men jag funderar ibland på hur annorlunda mitt liv hade varit om jag inte tagit det beslutet...

På den tiden var det i princip så att man bara kunde välja om man ville gå i skola eller börja jobba och jag beslöt mig då för att försöka få arbeta med keramik och fick ett arbete inom keramikindustrin och där träffade jag min nuvarande man...
Visst är livet spännande...mycket tillfälligheter om det nu är tillfälligheter...och mycket krokiga vägar har det varit i mitt liv. Sååå spännande!

När jag fyllt 20 blev vi ägare till ett litet hus som sedan byggts ut efter behov...När jag fyllt 21 berättade jag för mina föräldrar,att nu tänkte jag gifta mig.
Jag som aldrig fattat hur man kunde bestämma sig för något sådant...Lätt chockade var nog föräldrarna, men jag fick också höra att dom visste att jag inte brukar ta beslut som var tveksamma och dom trodde på mig även här.
Minns att min pappa sa på bröllopet: hon har alltid vetat vad hon vill och har ett gott omdöme så vi litar helt på att det är rätt beslut:-) Hon är bestämd och det skulle min nuvarande man ta som en komplimang...Han fick också in en parentes om att jag också var en bohem;-)
Som sagt jag har nog alltid varit lite udda men har alltid blivit accepterad för den jag är och det kan jag också ibland förundras över. Många känner sig inte accepterade för att man inte är som alla andra hur man nu skulle kunna var som alla andra...

Beslutet som togs för i år 29 år sen visade sig vara ett riktigt ok beslut:-) Jag får ofta frågan hur man kan klara att vara tillsammans så länge med nå´n?! Hur gör ni? Hur lyckas ni med det? Ge några tips!
Jag känner mig alltså allt som oftast udda som person även i det här sammanhanget men trivs riktigt bra med det:-)

Har funderat på vad man skulle kunna ge för tips och det är inte helt lätt...låter så fjuttigt att sätta ord på det som gör att man har tillgång till nå´t så stort som att ha en så lång relation med en annan människa...

Här kommer nog åter det in att jag fått lära mig att ta vara på det lilla i tillvaron, som gör att man får vara med om det här stora...att uppskatta saker i vardagen, för livet består ju mest av vardag...eller hur?
Det finns massor av småsaker i vardagen...lite "vardagsromantik" som kan bestå av diverse till synes fjuttiga saker men som är så viktiga för att underhålla och arbeta på en långvarig relation.
Nu till n´t ännu konstigare...vi har dessutom fortfarande väldigt roligt tillsammans och hur udda låter inte det? Vi har tre fantastiska barn som numera är vuxna och vi trivs även med dom och deras respektive...så lyckligt lottad man kan vara.

Ett förhållande gör sig inte själv, så självklart måste man vara beredd på att arbeta för det man tror på och det är ju mycket ge och ta och låta varandra vara den man är. Här har jag en fantastisk man som aldrig försökt att ändra på mig trots min impulsivitet och alla idéer och projekt som jag ständigt har på gång och han är också en av de få människor i livet som jag har träffat som är fullkomligt oegoistisk när det gäller att ge och ta. Jag måste haft tur som tackade nej till den där platsen på gymnasiet för många, många år sen...

Det luktade sommar

2011-07-26T14:47:00.002+02:00

och jag undrade vad det var som slog emot mig när jag kom hem från jobbet häromkvällen...en ljummen sommarkväll...såg då att kaprifolen blommade för andra gången...var tvungen att ta in ett par kvistar...

Växthuset

2011-07-26T14:26:00.006+02:00

Aubergine

Paprikor

Chilifrukter

Citron

Kan inte sluta att förundras över växtkraften i växthuset...

Sädesfält

2011-07-26T14:24:00.001+02:00

Bara ett helt vanligt somrigt sädesfält...

Huseby och Virserum

2011-07-26T14:07:00.008+02:00

Stickade föremål vid Virserums konsthall

En av min kuddar på utställning i Huseby

Huseby

Eftersom jag inte har nå´n längre ledighet den här sommaren så blir det lite småutflykter...nu har vi hunnit att titta in på flera utställningar i sommar, där bla vi har en del av det vi gör. Senast bar det av till Huseby och kuddutställningen där och så blev det en dag en tur till Virserums konsthall. I Virserum, som är en fantastiskt härlig konsthall, möts man av en glad samling av stickade föremål.

I Huseby köpte jag också en helt underbar blå liten kanna som pryds av en grön groda uppe på kanten...jag gillar användbara vardagsföremål som gör mig glad...

Dagsutflykt

2011-07-10T22:18:00.007+02:00

Jordgubbar i Carinas "äggskål"

Mugg(vas) av keramiker Ann-Louise Håkansson

Figeholm

Figeholm

Idag strålade solen igen och det var riktigt varmt sommarväder. Häromdagen var vi ju på rundresa på Öland och besökte då bla Gårdby Lanthandel och vidare till Galleri Crona för att visa två av döttrarna var vi har en del av våra alster.
Vi åkte sedan vidare till Stora Frö Örtagård.Det blev en tur till Köpstaden och dagen avslutades med middag på Hotell Skansen. Idag var det bara maken, jag och hunden som packade in oss i bilen för en dagsutflykt. Det bar iväg till OKG:s sommarby och lite koll av utställningen där, som vi är med på. Vi bestämde oss för att handla ett par saker som vi tittat ut när utställningen sattes, men när vi kom till kassan var det så att man inte tog kort, så det var bara att ställa tillbaka det... tänkte det är bara att åka hem igen, men sen kom jag på att vi kunde åka tillbaka ut till E22 och se om vi kunde handla nåt i nån av butikerna vid infarten, men maken kom på att det var väl bättre att åka till Figeholm, som var mycket närmare, så gjorde vi. Det blev lite inköp av fika och en fikastund vid vattnet och lite luftning av hunden. När vi skulle köra tillbaka för att handla på utställningen, går dom in och bryter på radion och säger att E22 är avstängd mellan Fårbo och Oskarshamn(precis där vi skulle ha kört). Det har hänt en olycka och det dröjer 15 minuter innan den öppnar igen.
Konstigt ibland det här med tillfälligheter var man befinner sig en viss tid på en viss plats eller tvärtom...
Vi tog oss sedan tillbaka och fick handlat det vi tänkt oss...sen blev det inköp på vägen hem...15 liter jordgubbar, som jag har rensat nu ikväll och planteringsjord och krukor, så nu är det också omplanterat i växthuset. Allt växer nå´t otroligt och citronplantan, som jag fick av kusin Petter på trädgårdsfesten i juni, har fått en ny stor svart kruka. Himla snyggt blev det.
Väldigt vad man hinner när man får en så lång ledighet som 4 dagar såhär i semestertider:-)

Det hanns med en grillning av hel fläskfilé och sås på färska champinjoner och så jordgubbar för andra gången idag...funderar på om man kanske också skulle ta ett sent kvällsdopp i poolen...

Ledig

2011-07-09T19:59:00.008+02:00

Vilken sommardag...jag är ledig i fyra dagar nu, solen skiner och jag upptäckte att det har växt nåt kolossalt i växthuset! Jag är verkligen oerhört glad för det här extra rummet med medelhavsklimat...lite som att komma till en annan värld... ....Känns fortfarande lite overkligt att det är mitt...

Pendling

2011-07-01T12:33:00.003+02:00

Cikoria "vägvårda"

När man bor såhär på en mindre ort så är man van vid att få pendla. Jag har pendlat mycket till skolor och arbeten genom åren. Mycket buss var det ett tag, eftersom jag inte tog körkort förrän jag var en bit över 40...Jag hade hela mitt liv varit väldigt bestämd med att jag skulle åka kollektivt och att det var en stor miljöaspekt från min sida, att inte ta körkort, men livet ändras och man får andra behov och jag hade under många år cyklat omkring med en unge fram på cykeln och en bak och så var det en tredje som inte fick plats...

När dom tre barnen blev stora och äldsta dottern tog körkort och jag hade förhört henne på alla teorifrågor, så tänkte jag nu är det läge...det blev en stor förändring i livet med körkort...

Under många år så hade jag min kära cykel som en viktig del i mitt liv. Det pendlades året runt om det inte var så mycket mer än 1 mil till arbetsplatsen. Många mil och timmar har det blivit på cykel. Cykeln fullastad med kassar av material för estetiska ämnen och ibland kände man sig som en lumpsamlar. Var det längre sträckor blev det ju buss som jag skrev tidigare. Jag kom infarandes på bussen med alla kassar som skramlade och jag kände en del nyfikna blickar. Kul om omgivningen får lite att fundera över och roas av:-)

Jag har väl alltid tyckt att det har varit skönt att pendla en bit...man hinner tänka och få lite distans till jobbet innan man landar hemma igen. Inte minst när man cyklade och det tog lite längre tid att ta sig mellan olika grupper som jag arbetade i och man fick ju dessutom frisk luft...

Numera har jag lite längre att pendla...mellan 4 och 7 mil kan det va enkel resa och jag är jättetacksam för att jag tog det där körkortet. Första gången jag körde i bilen själv så var det första gången jag var ensam sedan jag slutade 9:an och flyttade hemifrån ...märklig känsla minns jag att vara ensam i bilen.

Jag tyckte när jag cykelpendlade att jag hann med att se så mycket och tyckte att det var synd om dom som susar förbi i bil som missar allt jag ser...inte minst naturens växlingar. Kan tänka mig att en del som känner mig och som vet att jag är så himla noga med att hålla hastigheterna tänker att det kan inte va så mycket hon missar nu heller eftersom jag inte direkt susar förbi men det är en hel del annat som man förundras över...
Den pendlingsväg som jag oftast har nu är en smal krokig väg som inte känns säkert trafiksäker och jag har varit med om att en hel del har hänt under den tid jag pendlat den vägen.
Midsommarafton jobbade jag men jag blev sen iväg hem och jag kände att en så´n här kväll får man va på sin vakt lite mer...när jag var nästan hemma och passerade ett skogsparti så står en stor Amerikanare på vägen. jag saktade in...visste ju inte om det hänt nå´t och även om det kändes lite obehagligt ensam i mörkret så kände jag att min moral sa mig att jag måste se om det har hänt nå´t...Det hade det men inte med den stora amerikanaren utan på min sida hade en bil kört rakt ut i skogen och jag var så tacksam för att det var en annan bil som stannat före mig och att jag inte hamnat mitt i det här eftersom jag blev försenad. Kunde inte se om några satt kvar i bilen men körde sakta iväg och jag förstod ju att dom i den andra bilen hjälpt till. Jag mötte sen ambulansen ganska omgående...
Kände att jag kunde koppla av det nu när hjälp var nära.

Så nå´n dag efter står jag vid en järnvägsövergång där det blinkar rött...Jag är första bil som står vid övergången. Det står ett par bilar bakom mig och bommarna börjar gå ner...då kommer en bil bakifrån och kör om bilkön och rakt över rälsen och hinner precis under bommarna som då är mer än halvvägs nere...Ibland undrar man...vet inte dom det va den mänskliga faktorn eller om det var nå´n spännande "lek" för att se om man hinner eller...Lite läskigt var det i alla fall...vet att jag sa nå´t högt för mig själv i bilen.

Det här var ju mindre behagliga pendlingsupplevelser och det har ju förstås hänt mer än det här just på den här sträckan men också en annan sak som är lite kul faktiskt...
Det är så att jag ofta blir retad av familjen för att jag hatar offentliga toaletter...det är allmänt känt bland nära och kära och nu också för er som läser det här:-)

När jag pendlat denna krokiga väg nå´n månad så har någon ställt ut en toalettstol på en P-ficka längs vägen...såg lite komiskt ut och tänkte att oj vad jag skulle ha blivit retad om dom som känner mig sett det...Den står fortfarande kvar och för ca en vecka sen så har det kommit dit en pinne med en skylt på. Det står skrivet: MIAS TOA...gissa om jag blev full i skratt...

Vet inte om ryktet har spridit sig men lite komiskt var det i alla fall...

Bara en helt vanlig ledig lördag

2011-06-18T16:15:00.021+02:00

Utsikt mot Öland

Somrig skog

Lövö

Otto och husse på promenad...fast åt olika håll

Otto söker

Otto tar sitt första dopp i sommar

Nyponrosor

Badplatsen

Inne i viken

Utsikt under eken

Öland på andra sidan

Längs strandkanten

Öar runtomkring

Kluven jättesten

Husse och Otto

Maken, jag och hunden ensamma och vi är lediga båda två...tog en promenad i omgivningarna på andra sidan viken och egentligen har jag för en gång skull inte så mycket ord att tillägga..Det får bli lite bilder den här gången...

Regn

2011-06-10T19:01:00.007+02:00

Efter många dagars högsommarväder såhär i början på juni så kom åska och någon regnskur igår. Idag har det regnat igen och det känns verkligen att marken skriker efter dom droppar som kom...

På tal om droppar...ända sedan jag var liten har jag älskat lite udda växter åtminstone som barn var det inte många fler än jag som tyckte om dom. Det var någon Fryleväxt...en oansenlig växt som jag kunde fascineras av att titta på. Det var Havssäv som jag inte kunde sluta titta på för den hade en så fin trekantig stjälk, så var det en lite mer iögonfallande växt som jag säkert har nämnt vid något annat tillfälle någon annanstans bara för att den är så rolig att säga namnet på Kabbleka...Minns att jag undrade om den inte var en sådan blomma som såldes i blomsteraffären...Det var liksom urblomman...precis som man tänker sig i en blomma...

Små Ängsnejlikor som jag bara älskade färgen på, en färg som jag fullkomligt älskar än. Givetvis tyckte jag om skogarna med marken täckt av vitsippor...Jag plockade och satte en stjälk i varje hål i en sandlådesil...fullt med blommor...sen gick jag runt i husen och försökte sälja dom styckvis...försäljningen gick inget vidare kan jag säga...

Jag är ju som jag skrivit många gånger förut uppväxt med fågelskådning och tittande på växter...krypandes på marken tillsammans med ett gäng vuxna människor letandes efter små oansenliga växter...
Många gånger har jag känt mig tacksam för den uppväxt jag har fått. Så mycket det har gett mig av glädje i vardagen...att inte missa dom där "små" sakerna runt om mig.

OCH...Nu kommer jag då äntligen till anknytningen till vattendroppar:Ytterligare en växt som jag inte kunde slita mig ifrån var Daggkåpan med sina vattendroppar och nu när jag snart är 50 ½ har jag skaffat en till vår trädgård och jag blir precis lika fascinerad som när ja var 5 när jag ser vattendropparna liggandes på bladen och på tal om vattendroppar:-))) så drar jag mig ofta till minnes hur min pappa och jag gjorde frukostbricka till min mamma på söndagarna.
Under tiden vi fixade den så hann vi med att göra en del roligt i köket...bla kunde vi stå och titta hur länge som helst på när pappa hällde varmt vatten på spisplattan och sen stod vi där och tittade på droppen som åkte runt, runt, runt, blev mindre och mindre och till sist försvann. Då hällde vi nytt vatten och så stod vi där igen och tittade...vi var lika imponerade båda två:-)

På tal om vatten:-))) så minns jag mycket väl min fina rutiga plisserade kjol som jag föreslog min pappa att jag skulle få bada med i badkaret. Han nappade med en gång på idén..undrar om det kanske rent av var hans idé:-) Minns än hur fin den var när den flöt runt mig i badkaret, mamma var på sykurs och när hon kom hem var hon väl inte lika begeistrad som vi var över hur kjolen hade betett sig flytande i vattnet...minns inte att veckan var lika många före som efter men så spännande att få se hur en betedde sig...

Kalas...

2011-06-08T12:19:00.015+02:00

Växthuset

Så inköptes äntligen stolarna...

Vinrankor, bambu och vit clematis

Bambu, clematis, aubergine, paprika, chilipeppar och tomat

Citronplanta, lagerblad, solros och den fina ljuslyktan

Morsdagsblommor

Växthuset börjar bli bebott...

Jag har varit ledig hela helgen...
Så blev det då äntligen av att bjuda ihop vänner, nära och kära som jag skulle ha sagt till för länge sen...Men planen var ju att växthuset skulle komma upp först och nu var det klart.

Det var inte menat som ett 50-årkalas nr 2, bara att få träffas, men visst blev det firande igen. Jag fick så mycket fint till växthuset...En jättevacker vit clematis, tomatplantor, tur var det för fröna kom lite sent i jorden, även om dom börjat dyka upp nu i form av små blad. En stor citronplanta och en härlig ljulykta i form av ett hus. Blir mysigt att tända på kvällarna...Jag fick också en hel skål med ägg från en hönsägande vän och fick också en uppskattad present från Ölands Örtagård. Jag har bara hunnit smaka på syrensaften och den var jättegod! Nu väntar avsmakning av te, ingefärsgelé och aioli.

Så kom mellandottern med en stor bukett morsdagsblommor...Så fina! Morsdag brann liksom inne med jobb och två genomförkylda familjemedlemmar.

Vi hade en otrolig tur med vädret vid kalaset, det blev lite kall plockmat som passade bra i sommarvärmen och så hade jag gjort olika sorters glass...tänk att man inte gör glass oftare. Det är ju egentligen en ganska lätt efterrätt att göra och verkade vara uppskattad.

Sorbeten gick däremot lite sämre...så den fick införskaffas i affären...
Känner mig tacksam för att äldsta dottern tryckte på att det skulle bli av att bjuda och är också tacksam för all hjälp jag fick inför och under dagen och att så många tog sig hit. Får ju inte glömma maken som jobbat hårt med att få klart växthuset. Han har lagt ner ett väldigt jobb på det.
Det var några som inte kunde komma men så är det ju alltid...svårt att få till ett datum när verkligen alla kan. En del som inte kunde komma har aviserat att dom dyker upp under sommaren så det är bara att se framemot ytterligare trevliga möten...Man är verkligen lyckligt lottad som har en så fantastisk familj och så trevliga vänner...

Ottos förvandling

2011-06-08T11:23:00.006+02:00

Otto är nästan alltid en glad och positiv hund förutom när värmen kommer. Då förvandlas han till en långsamvandrare från att ha varit en hund full av glädjeskutt. Han går några meter och så lägger han sig och man är inte människa att få igång honom igen. Så fort det blir lite skugga under promenaden så sträcker han ut bakbenen rakt ut bakåt och frambenen rakt fram och där blir han liggande och svalkar magen.

Ibland när man har en tid att passa kan det va lite frustrerande för man blir lite stressad av känslan av att inte veta om man kommer hem idag eller imorgon eller...

Värst är det ju för honom förstås som verkligen lider av värmen och tidigare i år införskaffade vi en trimmer och vi har varit på honom i omgångar och han verkar gilla att bli klippt...Vi som inte trodde att han skulle va stilla överhuvudtaget...såg oss farande runt med trimmern och Otto snabbt springande före.

Så fick jag för ett tag sen för mig att klippa lite mer, men det blev ändå inte så mycket som jag hade tänkt, så häromdagen tog maken tag i saken och då hände det verkligen nå´t. Otto förvandlades till nakenhund och med det blev han en pigg skuttande hund även i värmen, så skönt för alla inblandade...Vad han tycker om sitt nya utseende är svårt att veta men ha är ju pigg och glad. Det är bara lite den bara ändan som verkar bekymra honom, som han helst vill skyla lite, men det växer väl ut snart...

Plötsligt sommar...

2011-06-08T10:45:00.009+02:00

Ja det är väl inget ovanligt att man tycker att allt går så fort...plötsligt är sommaren här och det känns som om det var igår som vintern ven runt knutarna...men nu verkar sommaren ha anlänt och jag förvånas över mig själv...
Jag brukar alltid märka små detaljer i tillvaron, små men viktiga saker i vardagen, som för mig betyder mycket och som jag alltid har varit noga med att verkligen lägga märke till.

Så stod det där plötsligt...biggaråträdet...fullt med gröna kart...hur hade dom kommit dit?! Jag har inte ens sett att det har blommat men så underlig har väl inte naturen blivit...det måste ha varit översållat med vackra blommor och jag har inte märkt det?!

Nu gäller det att stanna upp och tänka till...alla såna här vardagsupplevelser i naturen, som jag är född in i med en uppväxt med en pappa som naturvårdare och ornitolog och alla dessa likasinnade bekantar som har präglat hela min uppväxt och som har betytt och betyder så mycket för mig... Det kändes som en bit av mig själv helt enkelt tappats bort och som bara måste komma på plats igen för att jag ska känna mig som jag igen...

Detta biggaråträd som ständigt diskuteras...jag är ingen trädgårdsfantast i den meningen att jag ansar och rensar och pyntar hela tiden men jag älskar att se allt växa och det här trädet...Det inköptes 1984 året före äldsta dottern föddes och man såg framför sig den långa väntan...det skulle ta 7 år innan det bar frukt...länge kändes det till 1991 men det gick snabbt och plötsligt hade vi både dotter två och dotter tre men fortfarande ingen biggaråer...Det verkar som om det i texten om trädet fallit bort en siffra...siffran 2 framför 7:an för i år 27 år senare är det översållat med gröna kart och jag har inte ens märkt blomningen...

När jag nyss gick ut och kollade trädet så slår en helt underbar doft emot mig och jag upptäcker att hela jasminebusken är full av sina utslagna gräddvita blommor...det doftar sommar ute och och jag verkar ha missat en del på vägen...

Farmors gamla rosor som blommor något otroligt i år och dom har däremot har däremot uppmärksammat mig på att dom finns...dom har snart växt igen hela verandafönstren och blåser, gnisslar och vajar mot fönsterrutorna så dom har inte gått att undgå och det är bara att tacka och ta emot att dom talade om att nu är dom här...

Riktigt vårvarmt

2011-04-16T17:53:00.004+02:00

Maken och jag är ensamma...yngsta dottern har tillsammans med mellandottern och sambo åkte till äldsta dottern med sambo.

Vi började dagen med frukost vid det sedvanliga melodikrysslösandet som hör lördagen till och sen blev det en lång promenad i ljumma vårvindar. Vi avlutade promenaden med att besöka ortens fiskeri. Skulle köpa lite rökt lax till middag men kom på att vi säkert också behövde lite lunch så snabbt blev det ett par räkbakelser och dom var riktigt goda!

Under dagen har vi annars arbetat på med att bli klara med allt till vernissagen på torsdag och nu är maken i betonggjutartagen...det börjar förövrigt bli dags för middag...tänk att alltid när vi är ensamma så hinner vi nästan inte äta middag...men nu börjar det bli kväll så det får nog bli ta att sig tid med att plocka fram den där rökta laxen...måste kanske ut med hunden först eller...

Det går bra nu...

2011-04-16T16:51:00.005+02:00

"Kärleksmums"

"Bullfat"

"Prinsessfat"

Just nu flyter det på...nästan lite väl mycket kanske men mycket kul händer. Vi kom med på en jurybedömd utställning " Skådebröd och andra bullar" Mönsterås konstförening, på torsdag den 21 april har vi vernissage på nästa "Nyanser av grönt" ,gruppen Konstnärligt.Kom!

Nästa blir då invigning på Galleri Crona på Valborgsmässoafton....Vi finns inte med på länken men i inbjudan nedan...

Invigning 30 april 2011 kl. 18.00
Köpmangatan 7, Mörbylånga

Alf Björk
Lena Kamras
Claes Levander
Maria Lindblom
Jonas Lundh
Thomas Wahlström
Johnny Johansson
Gun-Britt Lundström
Amanda Mårtensson
Stig Espe Olson
Oscar Reutersvärd
Ronny Rodhammar
Rebecka Marie
Maria Johansson

Vi har också tagit en tur till Virserums konsthall och inlämning till "Textil sommar"...nu ska det jobbas vidare med kuddar till kuddutställningen i Huseby. En utställning som pågår hela sommaren och som snart kommer information om på länken ovan.

Vidare så blir det en utställning på länssjukhuset i maj...närmare bestämt den 23 maj och tre veckor framåt är tanken...
Under sommaren kommer vi att visa lite av det vi gör i Simepvarpsby från slutet på juni och en bit in i augusti.

Det är otroligt vad mycket som händer nu...mitt i allt det här har jag fått ett nytt jobb och det är jättekul och det känns som om man lätt kan undra hur dygnets timmar ska räcka till, även om jag gillar när det händer mycket...spännande är det i alla fall...

Vi har också hunnit med en tur till Jönköping och äldsta dottern med sambo...Vi gjorde där ett besök på Syfestivalen och Bomässan. På Syfestivalen inhandlades givetvis ett par kassar garn och lite pärlor och bomässan bjöd bla på lite barkbröd.

På Syfestivalen träffade vi också äldsta dotterns svärföräldrar som var utställare där med sina fina arbeten från "Tyger och ting"

Imorgon är det Stickfestival i Kalmarsalen och jag hade egentligen tänkt att ta mig dit men vi får se hur timmarna räcker till...

Får en hund vara en hund

2011-03-24T12:03:00.007+01:00

säkert är det här lite känsligt...särskilt när det är en som skriver som inte har en massa hunderfarenheter...jo visserligen hade jag en tax när jag var liten...Den var min egen och jag var livrädd för dom vassa valptänderna. Hunden hette Jazz inköpt av en av mina musikermorbröder. Bytte hunden senare mot en cykel:-) Det fanns också under ett långt hundliv en Golden i familjen.En underbart snäll hund vid namnet Maja.

När jag började närma mig 50 och endast med ett barn kvar här hemma, så blev vi hundägare även i den här familjen. Det var inget förhastat beslut, utan det var mycket övervägande och diskuterande och det blev ju inte den hunden som vi trodde från början men det blev en hund som jag för många år sen sa om när jag sett den för första gången: Finns det en sån hund???och det förstod jag ju att det gjorde. Så tänket jag:Nu när den finns så skulle jag bli hundägare en gång i tiden så skulle jag väldigt gärna vilja ha en så´n. Efter första mötet så gick jag direkt hem och läste om den och det var ju egentligen en jakthund i Sverige men inte i alla andra länder och den var liten, kort, knubbig, envis och rufsig som jag. Inte för att jag är nå´t ideal men jag kände med en gång att vi skulle passa ihop.

Som sagt det blev en Basset Griffon Vendéen Petit. Denna mycket personliga, envisa och outtröttligt glada svansviftare blir två år till sommaren. Ja han älskar fullkomligt allt och alla med ett litet undantag för hundar som skäller...han går gärna snabbt förbi en så´n hund och försöker göra sig osynlig vilket inte är helt lätt.

Jag har alltid varit intresserad av människan och hennes beteende och också förhållande barn och föräldrar och uppfostran av bägge...för det är ju ändå så att man ofta fostrar varandra, vilket är nyttigt för båda parter. Man får mycket tips om hur man ska göra som förälder och...

Sedan vi skaffade hund har vi fått hur många tips som helst av alla...och inte något har varit likt det andra, så det verkar inte finnas en entydig uppfostran av hundar precis som med barn...alla är individer och jag tror att man kommer långt med sunt förnuft och logik precis som med barnen...fast nu hade jag ju egentligen inte tänkt jämföra hundar och människor utan snarare tvärtom...
Jag har ställt mig fråga många gånger sen jag blev hundägare...är det nå´t fel på att låta hunden vara hund? Varför vill vi förmänskliga ett djur? Är det inte människans egna behov och inte hundens?
Jag kan absolut förstå vitsen med att ha en hund som lyder sina mänskliga ledare men det med att göra hunden till en människa...man läser ibland märkliga saker...läste vid nå´t tillfälle tex:min hund tycker om att dricka champagne...

Jag tycker att det här gör mer uttryck för hur vi som människor har ett behov av att göra denna fantastiska varelse som en hund är, mer lik människan...varför jag undrar bara varför...varför får inte en hund vara en hund?! Vi har ju dessutom då en hund som älskar alla andra hundar, verkligen alla!!! Han blir överlycklig på promenaden om vi möter en annan hund men nu verkar ett fenomen ha spritt sig till flera hundägare...
Man har bestämt att deras hundar aldrig får hälsa på andra hundar...Jag kan även här förstå att man som hundägare behöver kunna säga till sin hund att den inte alltid får hälsa men när det blir så att husse/matte bestämmer att min hund får helt enkelt aldrig hälsa på andra hundar även om det är en hund som verkligen skulle gilla det...det trixas med godis och andra som saker gör hunden distraherad för att undvika andra hundar...Jag fattar inte det här... vad är det för fel på att två hundar blir lyckliga av att se varandra och får hälsa en stund och sen känns det som lyckan är gjord den dagen inte för mig som människa, jo indirekt blir det ju så, även om jag blir lite sen...mitt tidschema blir förskjutet och även om jag inte får möjlighet att visa upp vilken duktig matte jag är som har sååån pli på min hund.
Eftersom familjens hund stolt trippar iväg och håller huvudet högt när han har fått bekanta sig med en och annan hundvän så blir både han och jag glada. Vad är det för fel på det? Det här måste va nå´t jag har missat...
Idag på promenaden blev han besviket snuvad på en hälsning...när vi närmar oss en annan hund så börjar svansen snurra som en propeller. Den andra hunden är lös och får syn på vår hund...överlycklig skuttar vår hund fram och tillbaka när han ser att den andra vänder sina steg mot oss!!! Jippie va kul!!! Men när hunden är riktigt nära och lyckan är fullkomlig så springer den andra hunden med stolt huvud rakt förbi och stannar på lagom avstånd. Kan säga att den propellersnurrande svansen åkte snabbt ner...en stolt hundägare ger sin hund godis för att den varit så duktig och inte velat hälsa på vår besvikna hund...

Jag är i alla fall väldigt glad för att vi har en hund som tycker om andra hundar, människor ja allt...inte minst lastbilar och traktorer...
Ibland undrar jag vad vi sänder för signaler och vad vi belönar för beteende som hundägare...När jag såg svansen dala på en lycklig hund och en annan hund spatserade förbi med nosen i vädret och kände sig så stolt så kändes det som om man sett liknande beteende hos människor inte minst på skolgården när man själv växte upp, även om jag aldrig själv varit utsatt för det så kunde jag inte låta bli att associera till människan men det var ju det jag inte skulle göra...

En hund behöver väl veta gränser precis som barn och även om vi har en envis och lycklig hund så är jag så stolt över att han tillåts vara hund trots att han inte är en väldigt lydig hund men han är ändå hund och ska få fortsätta va det...

Otto

2011-03-22T14:21:00.003+01:00

När vi kommer hem eller om han är ensam hemma, så har Otto en vana att bära omkring på våra tofflor. Han gör inget med dom bara bär dom och brukar till sist bädda ner dom i sin korg. Noga, noga väl inbäddade(eller han tar bara en toffel eller sko)ligger dom i täcket i hans hundkorg. Häromdagen fick vi för oss att vila på em...vet inte om det är åldern. Snabbt var han framme och snodde en av mina tofflor. Efter en stund masade jag mig upp för att försäkra mig om att han verkligen inte försökte äta på den. Det stämde. Han satt en bit ifrån den och bara vaktade den, men när jag kom var han snabb och bar bort den på säkert avstånd ifrån mig. Jag gick och lade mig och hörde en konstig andning...upp igen och vilken syn! På köksgolvet ligger han på sidan och har tryckt in hela nosen i min toffel. Andas genom hålen...han låtsas som om han inte ser mig. När jag försäkrat mig om att han får luft så vänder jag och ska gå därifrån då himlar han med ögonen och somnar med nosen intryckt i min toffel...verkar vara ett snabbt och säkert sätt att somna på om man har sömnsvårigheter...

Bara vi och hunden

2011-03-22T14:15:00.003+01:00

Nu när mellandottern med sambo befinner sig i Sydafrika så passar yngsta dottern på att få lite ledigt från föräldrarna. För andra gången på drygt en vecka så har jag lämnat in henne till deras lägenhet och kan tänka mig att hon har det bra med en stor lägenhet för sig själv och mitt i stan och nära till allt. Lite konstigt känns det ju att bara vara vi och hunden men det är väl lika bar att vänja sig...antar att det snart bär iväg för flytt hemifrån för henne också...hur i hela friden ska man klara det...tänker med fasa på när äldsta dottern flyttade...tog lång tid att repa sig fats nu har vi ju övat lite på denna känsla att bara vara vi två och hunden och han verkar tycka att vi inte är alltför roliga...han söker sig gärna till Buster som i och för sig är ett väldigt fogligt sällskap...

Söndags morse...

2011-03-22T14:09:00.002+01:00

...vaknade till ordentligt i söndags morse när min mobil meddelade att jag fått sms.Det var från Sydafrika och jag trodde knappt det jag läste...mellandottern hade hoppat från Bloukrans bridge 216m! Hade hört henne prata om det men jag hoppades i mitt innersta att hon inte skulle göra det men nu var det gjort! Hon först och grabbarna efter...var i hela världen har hon fått det modet ifrån. Inte från mig i alla fall, jag som helst undviker att kliva upp på en pall och skrek mig hes och var övertygad om att ja inte skulle överleva när jag åkte ut från Lustiga huset på gröna lund för många år sen.

26-årskalas

2011-03-22T14:02:00.002+01:00

Vi har också hunnit fira äldsta dotterns 26-årsdag. Så roligt att hon vill komma hem och fira och vi får möjlighet att komma in med frukost på morgonen och sjunga för henne, en sång som jag är övertygad om att hon uppskattar väldigt;-)
Det blev en trevlig kväll med flera i den närmsta släkten på fredagskvällen. Mellandottern och hennes sambo hann komma också fast dom dagen efter begav sig till Sydafrika...hela helgen hade vi i alla fall äldsta dottern och hennes sambo här hemma och vi hann med en shoppingrunda och att umgås en hel del...lite och inte så lite ofattbart är ju att hon fyllde 26...

Det händer så mycket nu...

2011-03-22T13:50:00.002+01:00

Tiden bara rullar på och allt händer på en gång...avslutningar på kurser, nya kurser startar...det blir mer och mer av den verksamheten...Det är sååå kul. Så blev jag kallad på mitt livs andra anställningsintervju...den förra gick bra, så till vida att jag var den som fick jobbet fast sen kom man på att man inte skulle ha nå´n ...Märkliga känsla...först superglad och sen blev det liksom ingenting. Nu väntar jag i alla fall på besked om nästa jobb...fick svara på ytterligare frågor idag och får besked i slutet på veckan så nu får man hålla tummarna igen...i väntan på allt det här och allt jobbande med kurserna så har vi så mycket annat att göra...Vi har blivit tillfrågade av ett galleri om att ha våra saker där så en del har lämnats dit.

Så håller jag på att göra kuddar till en kuddutställning med inlämning i maj...en inbjudan som jag nappade på. Så är det en annan utställning som är på G. en jurybedömd så den vet man ju inte hur det blir med, men sista fatet ska tas ur ugnen ikväll så nu hoppas jag allt är ok.

Så är det ju då påskutställningen med gruppen konstnärligt.Kom!...I år tema "Nyanser av grönt" och det har varit så kul att jobba med. Spännande...Nästa utställning blir i slutet på maj och så har vi en som ska hålla på hela sommaren...Mycket spännande som händer som sagt och givetvis allt på en gång...

Alla hjärtans dag

2011-03-22T13:43:00.002+01:00

Jag älskar att fira allt som bara kan firas och brukar faktiskt ofta komma ihåg diverse saker man kan fira men i år vet jag inte vad som hände med alla hjärtans dag...jag skulle i och för sig jobba på kvällen så vi bestämde att fira dagen efter med lite god mat...vi tre som bor i det här huset. Men vad hände med dom som flyttat hemifrån...jag brukar ju skicka iväg nå´t men icke...det var helt bortblåst ur mitt huvud å mellandottern som kommit ihåg oss med jättegoda geléhjärtan...Bara en som jag handlade till och det var till mig själv...konstigt...inte likt mig...men när jag skulle köpa present till en av systerdöttrarna så kände jag plötsligt att jag verkligen behövde den här asken...som jag egentligen inte alls behövde. Ingen dyrgrip men nu står den här på bänken och väntar på att fylla en funktion...fast visst är den fin?!

Förra helgen

2011-02-05T19:31:00.004+01:00

Sjal i kärleksknutar

Vet inte om det är meningen att det ska va såhär trevliga familjehelger nuförtiden:-) Förra helgen fick vi besök av mellandottern med sambo och dom stannade över natten. Vi hann med tacosätning, virka/sticka...ja det var vi tre tjejer i familjen som gjorde. Skulle lära två av döttrarna att virka kärleksknutar. Så var det beställt ostkaka och det var jag ju tvungen att fixa till att ha hemma.
Söndagsmorgonen var det gemensam frukost för 4 av oss. Yngsta dottern sov. Så bar det iväg till äldreboendet för maken och mellandottern. Påhälsning av farmor. Jag tog en runda med hunden. Så hann vi umgås en hel del en helt vanlig söndag som kändes ganska ovanlig för det är inte ofta man hinner med att "bara"umgås sådär. Söndagsmiddag med fläskfilé och ris och sen hade jag visst i en hast lovat göra semlor så det blev det också. Hembakade...hann baka när jag kom hem efter hundpromenaden och dom andra fortfarande inte dykt upp...

Dammsugning och citrusmarmelad...

2011-02-05T19:09:00.007+01:00

En lördag som jag alltid tänker att dom ska va men som det aldrig blir...Åt frukost till melodikrysset precis som vanligt...Maken gick ut med hunden vilket alltid ligger på min lott på vardagsförmiddagarna. Så flög tanken i mitt huvud att jag kanske skulle överraska honom och ta fram dammsugaren...Ja, jag brukar ta fram den så att det ser ut som om jag har börjat städa men sen råkar det alltid bli nå´n annan som hinner före. Så skulle det inte bli idag...Jag blir alltid varm och arg och högröd när jag städar, så det var tur jag var ensam...Vet inte hur många gånger slangen delade på sig, hur många gånger jag körde på saker eller välte ner diverse föremål...När jag är nästan klar så råkar jag dammsuga in knoppen på persiennsnöret till våra träpersienner!!! Den satt helt fast. Jag försökte både med det ena och andra, men det var tvärstopp!!!
Då har dottern hunnit vakna och jag skriker på henne att jag behöver HJÄLP!!!Mitt i hennes lugna lördagsfrukost...Hon kommer och gör ett antal försök hon också men icke. Den sitter där den sitter. Varm högröd och lite lätt irriterad över att dammsugningen kommer att ta längre tid av mitt liv än vad jag tänkt, så får jag lämna dammsugaren hängande ett persiennsnöre hm.

Då dyker maken upp eller som mellandottern kallade honom idag:supermannen. Han försöker ett tag han med och lyckas till slut att få loss knoppen och jag kan göra klart för SEN ska ju yngsta dottern och jag göra citrusmarmelad. Det bestämde vi igår och varför inte också ringa till
föräldrarna och höra om dom vill komma och fika.Jo det ville dom, så samtidigt som vi kokar marmelad så förbereder vi semlor.

Marmeladen blev klar och den blev jättebra och semlorna fick dom pocka ihop själva efter egen smak och dammsugaren står nu innanför städskåpets dörrar, dom som jag prytt med egenhändigt målade kaktusar...

Så hann vi med lite skibo också...nå´t som jag lovat min mamma att lära henne för väldigt länge sen men nu så...vilken trevlig familjelördag det blev.

Igår...

2011-01-25T17:46:00.003+01:00

...hade jag en så´ndär dag som jag får ibland...jag gör allt på en gång...gick en lång lång runda med hunden, jag stickade,skrev ner mönster, mailade en massa svar, planerade jobb, letade mer jobb, handlade och så mitt i allt får jag för mig att baka?!

Jag bakade örtbröd och limpor, gjorde köttfärssoppa och müsli...sen blir jag totalt slut...men brödet blev gott och både müslin och soppan var helt ok:-)

Låna dig rik

2011-01-22T12:48:00.008+01:00

Blev ombedd att komma till biblioteket och visa glassmycken och att visa hur man gör luffarslöjd... Personalen hade gjort det så fint med cider och snacks, så det blev en trevlig eftermiddag i trevliga miljö och med trevliga besökare.

Fick både blomma och en fin bok som tack och så kassen "Låna dig rik", kände mig riktigt uppskattad och det är så kul att kunna ställa upp och dela med sig ... "Låna sig rik"...kanske är det det som man måste göra om man vill bli rik som konsthantverkare;-)

Vintergrenar

2011-01-22T11:16:00.002+01:00

Visst är dom fina vintergrenarna som jag fick av min kära lillasyster på min 50-årsdag. Grenarna var då fyllda med upphängda fröpåsar inför odlandet i växthuset. Det var väl utvalda fröer som var helt förknippade med mig:-)

Kan inte låta bli...

2011-01-20T15:12:00.004+01:00

att tycka att vissna tulpaner är väldigt vackra...

Vintrigt

2011-01-20T15:01:00.003+01:00

Såhär efter jul så känns det alltid som om man vill att det ska bli vår med en gång men det har verkligen varit en och annan vacker solig vinterdag...

Det var ett tag sen MEN...

2011-01-20T14:20:00.010+01:00

det har hänt så mycket...jag har fyllt 50 år och visst är det väl så att ju äldre man blir ju fortare går tiden?!Jag har nog helt enkelt inte hunnit skriva här...

Närmaste familjen hade under en längre tid varit hemlighetsfull...Jag lät dom hållas:-) Älskar överraskningar och jag älskar att fylla år!!! Känner mig inte vuxen alls på det sättet, för då ska man väl inte tycka om att fylla år eller?!

Jag har verkligen en fantastisk familj som inte kunna undgå att jag gillar att fira. Givetvis ville jag också att det skulle stå i tidningen att denna stora dag närmade sig. Tidningen bad mig skriva och skicka in en bild och det gjorde jag gärna men vad hände sen...dagarna närmade sig och inget i tidningen.
Dagen före kom äldsta dottern med sambo hem och skulle förbereda detta som jag inte fick veta nå´t om...Vaknade förstås först av alla när det verkligen var lördagen den 8 januari...var uppe och fick gå och lägga mig igen, i väntan på frukost på sängen...varm choklad och vispgrädde...nej det kan inte ha varit 50 jag fyllde! Slog upp tidningen inget idag heller:-( Visste då att en del som velat komma skulle missa att det var fira 50 som stod på programmet...

I vilket fall som helst blev det en härlig födelsedagsfrukost med sång av två av döttrarna (den andra skulle anlända senare) och maken.
Maken och yngsta dottern hade hela dagen före bakat muffins av alla dess sorter, så efter frukosten tog yngsta och äldsta dottern sig an att dekorera dom. Dom blev så fina!!!

Hade talat om för dom som undrade att det var drop in mellan 13-16. Mellandottern med sambo dök upp med maten: en helt underbar planka med italiensk mat!!! Precis vad jag önskat mig:-)
Så började folk att dyka upp och vilken dag det blev...det kom nära och kära från alla håll och kanter...familjen hade till och med i smyg lyckats få hit en av mina morbröder och hans fru...dom hade fått åka långt på vintriga vägar och min älskade lillebror som har 35 mil hit och nyligen varit hemma på jullov hade tagit tåget hit...fattar inte...hade tänkt att inga ville ge sig iväg mitt i vintern och efter alla helger och att jag fick nog fira när det blev lite varmare ute men så kul att så många kom...visst det blir nog att fira en gång till,för det var flera som hörde av sig om att dom inte kunde komma just då men jag firar gärna igen:-)

Det var blommor och fina nedskriva verser, roliga presenter, pengar, häfte med bilder från min uppväxt och så fick jag det som jag aldrig kunnat tro...i hemlighet hade man haft en insamling till ett växthus till mig...det har varit en så´n där dröm jag har haft...jag älskar att odla...och det kommer bli ett där man kan få plats att sitta i och sticka och begrunda allehanda vardagsting...Vilken dröm man har att se fram emot mitt i kalla snöiga vintern...men det är redan ljusare och det känns som om det inte är alltför avlägset att se växthuset fyllas med allehanda växter...det är väldigt fint i alla fall när man föreställer sig hur allt kommer att växa...

Det blev alltså en väldigt lyckad födelsedag som man kommer att minnas och jag kan inte annat än tacka alla som gjorde "min dag" så bra, alla som lagt ned så mycket jobb och alla som tog sig hit!!!

Vinterpromenad

2011-01-02T21:35:00.003+01:00

En härligt solig dag har det varit idag...

Decemberstickat

2011-01-02T20:08:00.003+01:00

Det blir aldrig så mycket stickat som jag drömmer om men jag ger aldrig upp drömmen...lite har det blivit men som sagt bara lite...en virkad mössa, ett par virkade vantar och så en tubhalsduk...

Jul och Nyår

2011-01-02T18:57:00.016+01:00

Vilken helt fantastisk jul. Visserligen började den lite med spänning...inte den vanliga julspänningskänslan utan lite annat...

Först blev en av döttrarna lite krasslig men piggnade snabbt till, när man upptäckte att det var ett penicillin som hon inte tålde. Allt frid och fröjd och vi började återigen att ställa in oss på att kunna träffas alla.
Det var ett väldigt snöoväder och det funderades lite hit och dit vilken dag det skulle vara bäst att ge sig ut i trafiken. Till slut beslöt äldsta dottern att åka via sina svärföräldrar och sen ta sig till oss dagen före julafton.
När hon kört en bit utrustad med GPS så får vi ett samtal hem att GPS:en har visat henne rätt in i skogen...vilket gjorde att det blev en rejäl omväg för henne...jaja viktigast var ju att hon till slut kom ut och var på rätt väg.
Hennes svärmor hade varit förutseende och utrustat henne med te, mackor, frukt och filtar. Mellandottern anlände och vi fick samtal från äldsta dottern att nu har bilen helt lagt av och hon har 8 mil kvar hem!!! Hm...maken ger sig iväg och ska se om han kan lösa felet men det gick inte, så dom började bogsera, men när bogserlinan gått av för andra gången och nu i en rondell så bestämmer dom sig för att ringa bärgningsbil.
Visst den ska komma..dom väntar och väntar och ringer igen efter några timmar...får då veta att dom har fått så mycket att göra, så det tar ytterligare timmar innan dom kommer. Dom får lämna bilen på platsen för det går inte att vänta längre ute kylan. Bilen hamnar på verkstad 4 mil härifrån, men vi kunde träffas på julafton hur många som helst uppe hos mina föräldrar... en kusin till pappa, min bror, hans sambo och deras två små killar, min syster hennes man och deras tre döttrar och så vi då som hade glädjen att även i år få ha våra tre döttrar hemma hela julen:-)

Vi blev hela 17 pers på julafton...Snöigt och jullikt ute och varmt och trevligt inne. Mycket långa promenader, julmat även om vi i år hade dragit in lite på just det, julklappar som vi inte heller har nåt överflöd av, sällskapsspel, pyssel med äldsta dottern, sovmorgnar...vad kan man mer önska sig?!

Det blev bara ett litet orosmoment...annandagen skulle mellandottern hem och de andra döttrarna bestämde sig för att följa med henne. Eftersom det var en del packning så erbjöd jag mig att skjutsa dom de fyra milen. Maken hade tidigare på dagen kört samma sträcka med min bror och hans familj, som skulle med tåget.

Mellandottern skulle iväg på praktik måndag morgon och de andra döttrarna skulle gå på mellandagsrea. Måndag morgon får jag ett sms från äldsta dottern...då har mellandottern fått magsjuka...först tror jag det är ett skämt eftersom jag är livrädd för det och ofta blir retad för min totala skräck...men tyvärr visar det sig att det är sant...snabbt for jag ur sängen och hämtade hem de båda friska döttrarna.
Det blev nästan en heldag på stan...gjorde några fynd på rean och sen fanns ingen parkering när döttrarna skulle uträtta de sista ärendena, så jag fick helt enkelt ta mig ut i hamnen och sitta och vänta där...hämta mig lite från magsjukeångesten. Den är hemsk när den sätter in!!!

Sen gick hela veckan med ångest att fler skulle bli sjuka och olika aktiviteter...promenader, pyssel, matlagning tillsammans.

Samma dag jag fått hämta döttrarna dök äldsta dotterns sambo upp. Dagen efter, så var dotterns bil klar och dom bestämde sig för att åka och hämta den och att äta lunch ute och shoppa lite. Så visar det sig att sambon glömt sitt körkort så maken fick ge sig iväg och alla tre hämtade hem den älskade lila bilen och dom passade på att gå och äta tillsammans. På kvällen blev det Änglagård 3 för maken, döttrarna och jag. Ett härligt återseende. Inte utan att man längtade efter en annan årstid när man så de härliga miljöerna som inte var snöklädda och inte hade -17 vilket vi möttes av när vi kom ut från bion.

Torsdagen begav sig äldsta dottern med sambo iväg till hennes svärföräldrar och vi tog det säkra för det osäkra och packade te, mackor och frukt även denna gång men nu gick det bättre. Dom hamnade rätt med en gång.

Nyårsafton firades med en trerätters här hemma. Lugnt och skönt och Otto var inte ett dugg rädd för smällarna i år heller...raketerna var däremot inte nå´n stor förtjusning och jag som älskar raketer. Kan titta i evigheter på dessa vackra formationer.

Så har det gått ett par dagar på det nya året och det känns alltid lika skönt att ha ett nytt år framför sig och visst har det börjat bli ljusare...åtminstone tycker jag mig se det

Lördag morgon

2010-12-11T19:34:00.005+01:00

Avslutade fredagskvällen med att baka ett helt berg med lussebullar med vit choklad i och så...
vaknade jag full av energi denna lördagsmorgon...maken var och jobbade och tonårsdottern sov. Hunden likaså. Planerade att ta fram en stickning och sätta mig i tv-soffan. Kände riktigt hur mysigt det skulle bli...Tror inte jag har tittat på tv en lördag morgon sen barnen var små eller det var kanske att ta i lite...nå´n gång har det ju hänt...
På väg upp och hämta garn och stickor påmindes jag om att det låg ett berg med ren tvätt i källaren...den måste ju vikas först innan jag stickar tänkte jag...så gick jag förbi tvättunnan som svämmade över...just det jag måste nog sätta igång och tvätta...så jag tog tag i det och sen blev det risgrynsgrötskokning för att ha frukost färdig till de andra skulle dyka upp från jobb och sovande.
Efter frukosten tänkte jag att det är lika bra att sätta igång och baka alla vörtbröd...sagt och gjort... så i väntan på att dom skulle jäsa färdigt...varför inte göra en pepparkaksdeg så har jag ju den gjord och man kan baka när som helst. Den ligger nu i kylskåpet och väntar...så var det ju dom där änglarna som skulle göras inför morgondagens julmarknad i Pataholm. Det blev 5 par örhängen, två mindre berlocker och 10 lite större... Vi klämde in en luch nå´nstans där emellan också...och nu är det nog snart dags för tv-soffan i alla fall och en stickning...det luktar jul i huset. Det har nog aldrig hänt så här långt före jul nå´n gång... Det har töat en del idag men det finns massor av julesnö kvar och imorgon ska det frysa på igen och jag räknar med en julmarknad med riktig julstämning imorgon.

Vit, vitt, vitt...och en Otto långt in i en buske

2010-12-07T21:25:00.004+01:00

Otto har blivit fönstertittare

2010-12-07T21:13:00.010+01:00

Vad då det var inte jag?!

Om jag bara kikar lite...jag kanske inte syns...

Otto kikar in...

Nej, nej det var inte jag...

Nej jag var det inte...

Måste nog kolla lite närmare i alla fall...

Jaha matte försöker läsa på inför jobbet ikväll...å hon tror att jag tänker leka själv i snön hm...

Otto kollar på animal planet

2010-12-07T21:10:00.003+01:00

Öppet hus

2010-12-02T13:41:00.006+01:00

Snöstormen till trots räknar vi med att ha öppet hus i vår lilla bod på lördag...det gäller att ligga i och skotta...

Öppet i boden

Lördagen den 4 dec Kl 10-16

hos Maria och Johnny Strandavägen 66 Timmernabben

www.mariajohansson.dinstudio.se

Då kan du komma och se vad vi gör… Smycken, fat, vaser i glassfusing, trådarbeten, stickat...

Nina Jonsson finns också hos oss med sina vackra, unika smycken gjorda av bla gafflar och skedar i silver, samt Ålems scoutkår med hemstöpta ljus mm.

Välkomna!!!

Snöstorm

2010-12-02T13:29:00.004+01:00

Ännu en dag med snöande och blåst...idag yrde gång och cykelvägarna igen direkt när dom var nyplogade. Stora drivor lade sig efter varandra när det blåste ifrån Östersjön...
Det går ju inte att tycka annat än att det är vackert men nästan att det räcker med snö nu...fast ikväll kommer det visst in ett snöoväder till och imorgon ska det fortsätta...inte mycket att göra åt...
Idag fungerar inte heller den fasta telefonen och vi som bor på den lilla ort har visst blivit uppmanade via radio att ta oss till brandstationen ifall vi skulle bli dåliga eller om nå´t annat händer...frågan är om man tar sig 1 mil i snöstorm för att larma?!
Det är bara att hoppas att man inte blir tvungen att behöva den hjälpen...

Skottning är vardagsmat nuförtiden även om jag inte är så flitig med den, men idag så gav jag mig ut efter att ha konstaterat att nu har inte kommunen plogat vår lilla kommunala väg på väldigt länge. Det är andra som får göra...Jag skottade och det var ju förstås ett klartecken till kommunens plogare att nu är det fritt fram att ploga...så nu är det bara att gå ut igen och skotta bort alla snövallar...

Advent

2010-11-29T18:14:00.007+01:00

Så blev det advent även i det här huset...alla är klara så tidigt...långt innan vi har börjat ens tänka på advent. Tror det finns nå´n viss tjusning i att inte vara klar förrän i sista minuten...varje år är det likadant och varje år blir jag lika förvånad hur snabbt det går när alla får fart att fixa till lite adventsstämning...plötsligt är allt bara klart:-)

Snö

2010-11-29T18:01:00.006+01:00

En massa översvämningar i närheten och för oss blev det takdropp i kökslampan. Nu har det snöat och snöat i flera dagar. Vackert är det men halt och kallt och jag får ont lite överallt. Jag låter väl inte gnällig?! Hade förstås hellre haft värme och sol även om det just idag var väldigt vackert ute med gnistrande vit snö innan dom mörkt blålilagråsvarta molnen kom med mer snö...men det finns visst en och annan som gillar snön och vill vara ute så mycket det bara går...

Fyra nyanser av brunt...

2010-11-04T19:45:00.003+01:00

Solen sken men när man tittade på marken var det en matta av bruna nyanser...

Helgen inklusive överraskning

2010-11-04T17:59:00.005+01:00

Hade kurs i helgen ute i vår lilla bod. Ett litet gäng trevliga människor som ville lära sig dominostickning och lite vävstickning... rätt vad det är så kommer maken ut och undrar om jag kan följa med in... Jag undrar vad det är:han svarar bara att han vill att jag följer med in. Tusen tankar hinner genom mitt huvud...jag är lugn som person och jag känner sakta hur det där lugnet lägger sig som det brukar göra när jag vet att nu är det dags att fokusera och fixa det här vad det än är som har hänt...
När vi närmar oss dörren så säger han: har du läst tidningen idag??? Nej det har jag inte, vilket är väldigt ovanligt. Jag gör alltid det på morgonen...vänta ska du få se säger han. Han är svårtydd i ansiktsdragen, men så visar han mig...

Vår äldsta dotters förlovningsannons!!!
Vilken glad överraskning!!!
Fick lov att "sno" bilden på deras händer. Tycker att den är så fin!!!

GRATTIS TOMMY OCH LINNÉA!!!ÖNSKAR ER ALL LYCKA!!!

Novemberpromenad

2010-11-04T17:50:00.006+01:00

Även om det är, som jag skrev i förra inlägget, grått så är det fortfarande väldigt vackert vissa dagar. Dom här bilderna tog jag i söndags när maken, hunden och jag tog en långpromenad på en ö i närheten.

Novembergrått

2010-11-04T17:32:00.004+01:00

är det verkligen emellanåt, men det finns ändå dagar då solen visar sig och man tycker att det är ganska ok med höst.
Fortfarande finns det också ett och annat lövverk som lyser upp och det gäller att ta vara på de ljusglimtar som förgyller vardagen...

Funderade på det...mitt i denna gråa årstid..är det inte då vi tar på oss kläder som går just i svart, brunt, grått???...konstigt egentligen. Vi klär oss nästan kamouflerat...eller är det bara att vi vill spegla årstidens gråa eller kanske hur det känns när man lever i den här årstiden...

Egentligen borde man väl ta på sig nå´t riktigt färgglatt att lysa upp tillvaron med, både för sig själv och andra, eller vill vi inte bli störda i den dunkla känslan vi ska uppleva innan ljuset återvänder...Man kan fundera hit och dit... Själv köpte jag till förra "gråsäsongen" en jacka som var grön, men när jag kom hem var den plötsligt brun:-)
Försöker lysa upp den med en regnbågsfärgad halsduk:-)

Jag blir väldigt påverkad av färgerna och visst vaknade jag upp ur det grå dunklet, när jag en dag på en grå trist trottoar såg en afrikansk kvinna klädd i orange byxor och brett orange band i håret...Man piggnade verkligen till och vaknade upp!!!

Rosa sjal

2010-10-26T14:29:00.003+02:00

Här är sjalen i kärleksknutar och rosa Kaunigarn som blev färdig under helgens besök i Jönköping

Lite

2010-10-24T21:18:00.005+02:00

vardagsvackert som jag fångade hos äldsta dottern...suddiga bilder tagna inomhus med mobilen men jag kunde ändå inte låta bli att sätta in dom...

En härlig helg

2010-10-24T21:09:00.006+02:00

hos äldsta dottern i Jönköping, blev det.
Vi har umgåtts. Varit och fikat, ätit mat tillsammans på lördagskvällen. Jag har virkat färdigt min senaste sjal. En rosa dröm i kärleksknutar(kommer bild på den senare). Maken har lagat dotterns cykel. Vi hade sovmorgon och hann och shoppa lite. Avslutade med fika, hembakade bullar och kakor.

På hemvägen tog vi en avstickare och tittade på hur det såg ut vid den plats där vi hade våra utomhuslektioner när jag gick på Ädelfors assistentutbildning. Väldigt vacker plats.

Tack yngsta dottern för att du var hundvakt hela helgen!!!

Det finns ändå

2010-10-21T13:49:00.005+02:00

en del vackert med snö även om det kändes väldigt tidigt med snö när den hade lagt sig över omgivningen när man vaknade upp i morse...
och visst fanns det en och annan som till och med gillade snön:-)

Så kom den då...

2010-10-21T13:29:00.008+02:00

SNÖN...vitt, vitt , vitt var det när man vaknade upp denna torsdagsmorgon den 21 oktober...

Höst, höst och väntan på snö...

2010-10-20T13:00:00.008+02:00

Dom säger att vi redan väntar snö...känns lite väl tidigt även om det alltid är lite speciellt med dom första singlande flingorna. Åtminstone bilden man föreställer sig av långsamt dalande vita stora flingor.
Emellertid blir det inte så ofta så i den här delen av landet, även om vi hade en riktigt vit och lång vinter det här året. Det mest troliga är väl att det blir blask och grått...låter jag väldigt positiv?! I vilket fall som helst så har vi haft en fantastisk sommar och en helt underbart höst.

När jag tog förmiddagens promenad idag så upptäckte jag att plötsligt har nästan alla tagit upp sina båtar och det är tomma båtplatser vid bryggorna...
Fortfarande blommar en hel del och fortfarande är det vinteräpplen kvar på träden. Naturen verkar liksom streta emot den annalkande vintern...
Även om det kommer en del snö de närmaste dagarna så vill jag inte tro att det kommer att bli vinter redan...visst har vi en bit kvar på hösten än?!

Fredagskväll

2010-10-16T11:32:00.003+02:00

och Otto tröttnade på tv-tittandet och lade sig i soffan. Fick en filt av yngsta dotter. Lade sig bekvämt på sidan och makade upp huvudet på en kudde:-) Där somnade han för att efter en stund vakna och va hur pigg som helst lagom till det var läggdags för oss:-)

Frost

2010-10-16T11:31:00.002+02:00

Ännu en solig och frusen höstmorgon.

Garn

2010-10-15T16:11:00.006+02:00

Efter att ha gått i väntans tider i några långa dagar så kom då äntligen det jag väntat på...Det här garnet fullkomligt älskar jag. Den här gången blev det några fler nyanser än vad jag köpt förut och nu sitter jag och tittar på det och undrar vad för nå´t kul jag ska göra av det...Det är precis som mellandottern sa till mig för ett par dagar sen, när hon och jag via mobil och dator kollade garner tillsammans på nätet: Jag tror det är beroendeframkallande att köpa garn...jag instämmer fullkomligt!!! Jag blev nästan lycklig dessutom av att känna att det är fler än jag som är beroende. Sen är det så kul att bara gå och titta på det vackra garnerna i olika nyanser och kvalité och drömma lite om allt fint man skulle kunna göra av dom...

Barn och hundar

2010-10-15T15:57:00.004+02:00

Precis när alla barn blivit vuxna då skaffar man hund...verkat vara ganska vanligt. Ja jag har aldrig tänkt mig kombinationen att hinna med både alla barnen och en hundvalp så den tanken har inte funnits. Dessutom hundallergi hos ett av barnen...men Otto införskaffades efter lång betänketid och koll med den allergiska dottern, som inte bott hemma på många år.
Jag trodde aldrig jag skulle tycka att det var sååå kul med hund. Förutom att det är väldigt tråkigt att ena dottern blir allergisk av honom:-(
Konstigt egentligen att jag inte trott det förut...att det kunde vara kul med hund.Jag har alltid älskat att ha barn runt mig...barn och ungdomar i alla åldrar både hemma och i jobbet och nu när man har hund så upptäcker man att det är mycket som är likt. Ja, jag kan ju inte jämföra våra döttrar helt och hållet med en hund men vissa drag...man ska helst inte sitta stilla utan man ska aktiveras på alla möjliga sätt, prata telefon är inte heller nån höjdare...När jag för ett tag sen pratade i telefon så var Otto väldigt envis och skulle ha uppmärksamhet. Nafsade lätt i mina fötter och hämtade saker som vi skulle leka med mm. Då sa yngsta dottern: visst var jag också så´n när du pratade i telefon? ja fast inte det med nafsandet :-) Det stämmer...
Ska man iväg och han ska vara hemma så gör han allt för att hindra mig att åka. Springer ut med skorna i trädgården, hämtar leksaker och viftar på svansen och visar hur himla kul det är om vi leker istället!!! När jag hade bråttom iväg att åka och jobba häromdagen så kom han in alldeles full med mossa och jord och tittade som om inget hade hänt...fullkomligt oskyldig:-) Nej jag hade inte tid att stanna hemma ändå, så det hjälpte inte att han ansträngt sig...han är förövrigt nästan aldrig ensam hemma. Här kommer det och går folk hela tiden men behöver han vara ensam nå´n timme så funkar det utmärkt när man väl har kommit iväg:-)

Härlig helg

2010-10-04T21:43:00.011+02:00

Efter att ha tillbringat en massa timmar utomhus på skördefesten så bestämde vi oss för att ta en runda i naturen på söndagen. Kallt och blåsigt men soligt och en härlig söndagstur.

Skördefest

2010-10-04T18:51:00.011+02:00

Ännu en härlig skördefest är avklarad för vår del. Vi begav oss iväg på fredagseftermiddagen och det blev en härlig kväll med mycket folk. Helt fantastiskt väder var det...inte blåsigt som förra året då det krävdes vinterkläder för att kunna vara ute så länge.

Vi vände hemåt framåt midnatt för att sedan bege oss iväg på nytt morgonen därpå.
Inte lika mycket folk andra dagen och betydligt blåsigare och kallare. Det blev en helg med en massa trevligt folk och en massa frisk luft.

Höstrusk

2010-09-27T18:38:00.011+02:00

Idag är det verkligen höstrusk...fy vad det blåser och regnar.
Vi har ju haft en fantastisk sommar och en jättehärlig höst även om jag inte är en höstmänniska. Jo jag gillar att plocka svamp, ta hand om frukten och fylla skafferierna som en ekorre men mörkret blir bara värre och värre att stå ut med ju äldre jag blir...
Jag får väl lära mig att ha ro till att sitta och mysa i mörkret framför brasan men det känns som om det är en lång vägs träning tills jag kommer dit. Lite konstig är jag nog, fast bara lite...för jag längtar efter att plocka fram en stickning och bara sitta och sticka i lugn och ro framför kakelugnen. Jag ser allt så idylliskt framför mig, men när jag väl sätter mig där så blir det fem minuter och sen börjar det krypa i mig och jag börjar springa omkring...jag får lägga mig i hårdträning inför målet att klara det.

Nå´t som i alla fall är vackert med hösten är färgerna och skiftningarna i naturen...det går inte att komma ifrån...men jag räknar i alla fall redan dagarna fram till det vänder igen och börjar ljusna...